Firar med ostkaka

I övermorgon är det dopparedagen, som vanligt försvann december i ett svisch. Och här sitter man, men nästan ingenting gjort, och tänker att nästa år. Nästa år så jävlar.
Men vi högg en gran i alla fall, alltid något.
Och vi har faktiskt genomfört en hel flytt och vi är småbarnsföräldrar. Det borde väl vara ursäkt nog?

Jag firar idag, för vi har fått en lägenhet!
Jag och Meja var och kikade på den förra måndagen, och idag fick vi besked!
Det är en jättefin etta med kök på 37 kvadrat här i Fruängen, så nu kan vi vara i Stockholm precis när vi vill.
Det är ju ändå här vi har alla vänner och min familj, så det känns skönt att kunna få det att fungera utan att behöva spendera flera timmar på en buss så ofta. Jag och Meja kan gå på öppna förskolan eller umgås med någon medan Jonas jobbar, vi kan bo här de dagar när Jonas börjar klockan 05:00.
Om vi vill umgås eller hitta på något lite senare på eftermiddagarna eller kvällarna kan vi göra det utan att planera in två timmars mörkerkörning efteråt och en övertrött Meja.
Och framför allt kan Meja stå i dagiskö här i Stockholm.

December blir ganska tajt i år, många faktorer tillsammans gör att ekonomin inte direkt är överflödig. Det kommer att dras stora belopp från våra samtliga sju (!) banklån (som tack och lov efter detta blir ett enda), vi ska punga ut fyra tusen spänn för den nya lägenheten och ovanpå det är det olika startavgifter för till exempel bredband och adressändring. Det är ju naturligtvis utöver våra vanliga räkningar och hyresavgift.  Dessutom är det jul och även om vi inte köper några klappar går det ju en och annan krona ändå.
Meja har hunnit bli sex månader och har växt ur nästan alla sina kläder och behöver dessutom en barnförsäkring.
Biljäveln ska besiktigas och det ska pröjsas.
Flyttsläp ska hyras och bilen tankas.
Brandvarnare och brandsläckare behöver köpas till huset NU.
Pust.

Men trots allt det där så firar jag, jag har köpt hem ostkaka till middag.
Den ska jag äta när Meja har somnat och så ska jag måla tånaglarna för Jonas avskyr när jag gör det när han är hemma. Han påstår att lukten påminner honom om när han fick diabetes (?).
Och det är ju tur att vi får ett så billigt  boende efter nyår, trots lägenheten, att vi kan fylla på bankkontona igen efter denna pärs...