Tack för oss

Tack för oss!

Det här blir nämligen det allra sista inlägget i bloggen, över tre hundra inlägg har jag plitat ner sedan Meja föddes för lite drygt ett år sedan. Men nu är det alltså dags att lägga ner.
Meja är inte längre någon liten bebis utan en liten tjej som för varje dag blir mer och mer självständig och utvecklar karaktär och personlighet, allt går i en rasande fart och vi hinner knappt med.

Det känns som att hon ska få växa upp och bli den hon blir i lugn och ro utan att allt dokumenteras offentligt, även om det förmodligen kommer att vara helt normalt för barn i hennes ålder.
Jag har tänkt på det ganska länge, och nu när hon blivit ett år känns det lagom att sluta.
De som känner oss får ju ändå vara med om hennes utveckling fast lite mer "på riktigt".

Det kommer bli lite tomt, jag älskar ju att ta bilder och visa för er och berätta om vad vi gör, vad Meja hittar på och allt hon lär sig. Och för att inte tala om hur mycket nytta vi själva haft av att kunna få tillbaka och kika på sådant som hänt (herrejösses vad snabbt man glömmer!), men som sagt, hon är ju för liten att själv välja om hon vill finnas med i bloggen eller inte, och tills hon kan välja själv så får den ligga på is. Kanske startar jag någon annan blogg om något annat, kanske gör vi verklighet av våra lösa planer på en hemsida med inriktning på turism i Sverige med barn. Hur som helst ska jag verkligen passa på att njuta av mina två sista månader som mammaledig innan hösten börjar med allt vad det innebär. Det är en annan historia, här bjuder jag nu på lite bilder från sommaren och så hoppas vi att ni alla trogna bloggläsare får en fantastisk sommar och att vi ses snart!

Jonas och Meja hos farmor på Rådmansö 

Trappan till verandan ska det klättras i, upp och ner. Upp och ner. Och upp. Och ner. Ja, ni fattar... 

Vi har varit på traktormuseum och Meja fick köra en liten traktor. Det finns två saker just som nu Meja är fullständigt tokig i, och det ena är att åka på alla slags fordon. Cyklar, trampbilar, trehjulingar, gunghästar, precis allt sådant. 

Och det andra är att dansa, så fort hon hör musik börjar hon klappa händerna och vicka på höften. Det är så vackert att det kittlar i bröstet. 

Våran sommartjej med solhatt, myggbitna ben och gräsfläckade sandaler. 

Ytterligare en traktor, den här fick hon låna hos Åza på Rådmansö. Den var ju också succé förstås!

Ny bilstol, niokilos gränsen är passé för gott... 

Tittut!

Meja äter själv med skeden, vi hårdtränar nu inför dagis i höst... 

Barnvagn? knappast, nu för tiden får man köra omkring sådana här schabrak när man handlar. För er som inte vet vad det är så är det kundvagnar med en bil frampå som barnen kan sitta i och ratta. 

Gratis bananer är ett mycket uppskattat inslag i handlingsproceduren. 

Midsommar

Vi firade midsommar på Rådmansö, i kombination med att Jonas mamma fyllde 60. Vi hade köpt ett planteringsbord åt henne i present, och Jonas och Danne började montera direkt.
Vi hade otrolig tur med vädret, solen sken hela dagen och inget regn alls. Vi packade fika och begav oss till den allmänna ängen och poolen så att Meja fick bada och inviga sina nya badbyxor och simpuffar...

Sedan fick vi vänta läääänge på att dansen skulle börja, stången låg ner och knappt några människor syntes till. Meja dansade och klappade och sjöng på egen hand under tiden. 

Till slut kom det igång, alla starka gäster som ville fick hjälpa till och resa stången och så blev det äntligen dans! 

Efter dansen åkte vi hem och åt midsommarmiddag i lusthuset och så fick Meja springa omkring på tomten, sedan gick vi över till Åza en sväng och sedan gick vi och lade oss tidigt allihop. 

Rödbrända, slutkörda och färdigdansade för denna midsommar. 

Meja 1 år

Längd: 73 cm
Vikt: 9500 g
Klädstorlek: 74-80 
Bästa leksak: En liten giraff som rullar när man drar upp den, meja älskar att jaga den. Men hon är också helt förälskad i sin nya babygunga i äppelträdet, sin nya uppblåsbara pool och badleksakerna. Annars är det som vanligt, allt som går att tugga på eller banka med. 
Favoritplagg: Nya adidasdräkten i mjukaste bomull, t-shirt eller body, men är allra helst naken
Senaste upptäckten: Att det är lätt att gå omkring utomhus och med skor, hon går nu lika bra ute som inne. Att bada i pool utomhus, vi har nyligen haft premiär både i plaskdamm i trädgården och riktig pool på Rådmansö. Succé!
Tycker om att göra: Bada, gå, att stå på alla fyra upp och ner och kika fram. 
Tycker inte om att göra: Att bli upplyft när man vill gå själv, eller att inte få peta eller smaka på det man vill. Fimpar till exempel. 
Äter: i princip det vi äter, fast förstås i mindre bitar och inte precis allt. Favoriterna just nu är fetaost, ärtor, majskorn, all sorts pasta, smootie ur påse, köttbullar, kex med pålägg och kokt ägg (fast bara vitan). 
Dricker: Vatten och mild havrevälling. 
Skrattar åt: Mest att gunga just nu, när man håller upp gungan och liksom ska släppa fast man drar ut på det
Somnar: ca 20:00
Vaknar: Ca 06:30. Sover någon timme på dagen, ibland två. 
Bästa vardagspryl: Plaskdammen, fotbollen, alla lekparker och grönområden där Meja kan få gå omkring själv, solhatten. 

Ettårsdagen

Mejas ettårsdag blev verkligen en fin och rolig dag för hela familjen, och lång! Just nu är vi helt slutkörda allihop, Meja ska just somna och jag och Jonas har stupat i bäddsoffan. Jag tänkte berätta lite om dagen och som vanligt visa upp lite bilder:

Vi åkte från landet tidigt i morse för att lämna ett släp i Norrtälje, sedan åkte vi mot Stockholm och hamnade i Blackeberg av alla ställen. Jonas bodde där som barn, så det är väl kanske inte jättekonstigt, men hur som helst finns det en fantastisk parklek där som vi besökte. Först åt vi picknick på gräsmattan och sedan fick Meja bestämma vart, när och hur vi skulle röra oss i parken. Hon tyckte mycket om att gå omkring och kika på saker på marken, en och annan sten ville hon smaka på och någon enstaka pinne och kotte. Och så blev det förstås gungor och sådant, men inget plask i bassängen för i hade inga handdukar med oss. 

Jag och Meja testar gung-älgen, och den var kul 

"Hej då, nu drar jag hitåt..."

Efter ungefär två timmar åkte vi hemåt för att packa upp och göra i ordning fika för nästa utflykt, som bar av in mot Söder. Det blev en lång promenad (och inte särskilt snabb eftersom Meja fick gå mycket själv) och första stoppet blev fiket vid Skinnarviksparken för en glass. 

Där fanns en hängmatta som vi naturligtvis ville hänga i en stund... 

Sedan gick vi vidare och på McDonalds på Hornsgatan lånade vi toan och så fick Meja en födelsedagsballong. Hon gick omkring och viftade med den och pratade högt och glatt och charmade skiten ur varenda kotte på Bysis torg, haha

Perfekt med en trafikfri gata för en liten tjej med mycket spring i benen!

Sedan gick vi till Söders finaste park, Ivar Los park på Mariaberget. Det var massor av fritidsbarn där som var kanske sju åtta år, så det var ett jäkla liv. Meja var lite avvaktande till en början, men sedan släppte det och hon knallade omkring oberörd igen. 

En bra grej med parken är att det är högt plank ut mot gatan och staket bortåt stupet, så man kan verkligen släppa ungarna lösa där inne. 

Parken sluttar ganska mycket, och Meja kämpar tappert på i uppförsbacken. 

I bakgrunden leker några stora pojkar kull, och Meja ville så hemskt gärna vara med. Men här har hon till sist gett upp och insett att hon aldrig kan hänga med i deras takt. Istället är hon på jakt efter roliga grejer på marken. 

Ivar Los park sett uppifrån, där Jonas står finns gungor och massa andra grejer. Trädet där nere är alldeles ihåligt och passar prima att gömma sig i!

I den här parken var vi ofta när jag var liten och hade picknick på kvällarna, räknade luftballonger och åkte på en lång rutschkana som tyvärr inte finns kvar idag. 

Efter en stund fikade vi, vi hade med oss kaffe och mumsmums. Vi skojade för länge sedan om att Meja skulle få sin första mumsmums på sin ettårsdag, och det fick hon också. Det blev ju ingen tårta. 

Om hon gillade det? Skojar du? 

Dock ratade hon kexet i botten och åt bara själva fluffet. 

För säkerhetsskull åkte blusen av innan. 

 Efter lekparken däckade Meja i vagnen och sov hela vägen hem, och efter att vi ätit middag och Meja fått bada läääänge med Jonas och sina nya badleksaker gick vi ut till parken utanför oss och lekte lite till. Vi tog ingen vagn med oss utan Meja gick själv, och även om den är nära så är det ju kanske hundra meter bort till gungorna, men det är inga som helst problem. Tänk vad fort dom lär sig!
Det var inte länge sedan hon inte gick alls, och särskilt inte i skor och på lite ojämnare mark utomhus. Nu pinnar hon iväg i en jäkla fart!

Det andra kalaset

Dags igen för kalas! 
Idag med farmor och Berndt, och så Berndts son Daniel och hans två barn Stefan och Natalie som annars bor i Nashville. Vi gjorde en lite enklare buffe (och säkade upp med buffalo wings nu när det kom jänkare) och äkta svensk gräddtårta med jordgubbar.
Meja fick fina paket och framför allt fick hon leka och busa med nya släktingar och det var verkligen kul att se att hon hade roligt med dem och lät dem bära på henne trots att hon aldrig träffat dem förut.

Paket! Natalie hjälpte Meja att öppna.

Bland annat fick Meja en fin sommaroverall, och den skulle förstås testas på studs. 

Undrar vilka Meja ärvt sitt icke existerande tålamod ifrån? ;-)

När kläderna ändå var på gick vi ut och drack kaffe och åt tårta i trädgården, Danne klippte gräsmattan och Meja lekte med Natalie. 

Och vattnade lite. I fall inte regnet gjort sitt jobb tillräckligt bra. 

Mys på landet

Det är något visst med kvällarna på landet, då när Meja har somnat i sitt rum och all disk är undanröjd.
Trägolvet framför kakelugnen blir så där härligt varmt, vi tittar på film eller ligger i den stora sängen och läser under ordentliga läslampor. Sover man i en billig bäddsoffa på 140 cm från IKEA till vardags är det verkligen lyx att komma hit och sova.

Meja trivs också här, hon utnyttjar verkligen de stora ytorna och går runt runt mellan rummen och undersöker allting grundligt. Idag har vi dessutom blåst upp ballonger och blåst såpbubblor och det var ju populärt förstås. Till middag blev det köttbullar och makaroner och även om glasfatet en liten stund senare låg på golvet i tusen bitar så var det en väldigt mysig lördagsmiddag med hela familjen samlad!
Inte så smart kanske att servera en ettåring mat på en glasfat tänker ni, men jag tror faktiskt att bara för att man är barn så vill man inte alltid äta från trista, repiga plasttallrikar. Då köper jag hellre små billiga skålar av glas eller porslin på loppis och plockar fram dammsugaren om olyckan skulle vara framme.
Det har faktiskt aldrig hänt innan, och hon har ätit ur sådana skålar länge.
Hur som helst så är det underbart mysigt att vi äter samma mat så ofta nu för tiden allihop, och Meja är jätteduktig på att smaka på olika saker. Sedan tycker hon ju förstås inte om allting, men hon provar nyfiket i alla fall.

Jonas tog sig en whiskeypinne ur flaskan han fick av Viktor förra helgen. 

Han är så stolt över den där flaskan, den har fått en egen plats i hyllan. 

Jag har datorn med mig i sängen i kväll, tänk att det fortfarande är ljust ute trots att klockan nästan är halv elva! Det är sent för att vara mig, men man blir lurad av ljuset. Dessutom fick vi en två timmars lång siesta idag, alla tre däckade stenhårt. I morgon blir det kalas nummer två, men utan kusin Ludde med familj då dom har blivit sjuka. Tråkigt, men så är det med småbarn...

Kanske, kanske blir det lite sol i alla fall?

Uselt humör

Alltså herregud vilket uruselt humör Meja har varit på idag.
Gallskriken har avlöst varandra och så fort något inte fallit Meja i smaken har hon minsann inte varit sen med att meddela det. Det hela började med att hon inte ville sova sin vanliga förmiddagslur, och efter det blev allt bara värre och värre.
Övertrött, folkilsken och envis som en gammal get, det har varit Mejas melodi idag.
Vi gjorde det bästa av situationen och tog en lång utflykt på Skeppsholmen så att Meja skulle få vara utomhus och springa omkring så mycket som möjligt, men ändå. Efter att Jonas gick till jobbet tog vi oss hem genom stan kommunalt, och det var verkligen en prövning. Det enda som fungerade var att låta Meja stå på ett eget säte i bussen och på tunnelbanan och prata med allt och alla.
Nu börjar jag gäspa och kika på klockan, och den visar 17.28.
Hur ska jag orka denna kväll?

Meja ska prompt leka med golvmoppen, hon vill hälla ut välling på mattan, hon ska absolut leka i våran säng utan blöja (vilket jag tycker är en ganska dålig ide) och vill smälla med toalettlocket.
Jag tänkte ta Meja under armen och fly ut i parken, men hon vägrar att klä på sig.
Suck.

Betyder detta att det är slut med att roa henne med en och annan majskrok eller sticka åt henne mina solglasögon att leka med medan vi är ute och gör det som jag vill?
Eller är det något slags förstadie till trotsåldern?

Jaja, här kommer lite bilder på min lilla prinsessa, hon är ju så sjukt söt trots sitt usla humör:

Lekparken

I kväll var en sådan kväll som man inte vill vara inomhus, det var ljummet och milt i luften och Meja hade massor av spring i benen, så vi hängde en lång stund i lekparken utanför oss. 
Först ville Meja utforska rutchbanan. Hon försökte klättra uppåt, men det gick ju inte alls, hon gled ju bara ner hela tiden. Efter många många försök gav hon till slut upp. 

Hon nöjde sig då med att hacka lite i sanden med en spade och trumma lite med den. 

Sedan klev hon av och hittade en liten pinne. 

"Du får INTE stoppa i munnen Meja" förmanade jag. 

Hrmm. 

När jag tog ut pinnen ur Mejas mun blev hon lite tjurig och gick sin väg. 

Hon gick fram till den här, och tyckte den var väldigt spännande. Den gick att få i gungning om man tog hårt i handtaget, men vad var det för en mojäng?

Jaså, en motorcykel! 

Med lite hjälp fick Meja upp världens sving och skrattade sitt kluckande skratt.

Gungorna är förstås favoriter, och mitt hjärta smälter när hon skrattar så där förtjust, lite förskräckt men mest lyckligt och så att hon nästan kiknar.