Symaskinen

Ända sedan jag fick min nya symaskin har jag ägnat mig åt att sy olika grejer, med mer eller mindre gott resultat. Jag syr med större vilja än skicklighet och litar på mina gamla syslöjdskunskaper.
Men man blir så glad när man lyckas få ihop någonting, när det faktiskt blir bra.
Även om man fått tänka om, sprätta upp, sy igen, vända på tyget och svära en massa hela tiden så blir det tillslut någonting i alla fall. Hittills har jag knåpat ihop nya stolsdynor till köket, kudde och lapptäcke till Mejas docksäng, ett par dregglisar, en mössa och ett örngott. Och ett flaggspel som jag tänkte inviga i morgon på Mejas kalas. Inget komplicerat alltså, men ändå lagom knepigt för en glad amatör som skiter i mönster och kör efter känsla/google/försök. Det är ju ingen vidare avancerad maskin heller, den saknar till exempel overlock-söm, men det går ju bra med raksöm med sicksack ovanpå.

Jag blev lite stolt när jag fick ihop en mössa häromdagen till Meja, med innerfoder och utan fula sömmar, det var den som hon hade på bilden i förra inlägget. Men så såg jag mössan på henne idag och kom på att jag så klart gjort fel i alla fall och lagt tyget upp och ner, så att aporna hamnade fel.
Jävlar!
Men det var faktiskt en man idag på bussen som kom fram och frågade var jag hade köpt den fantastiska mössan som Meja hade på huvudet. "Jaså den" sa jag och försökte dölja min stolthet. "Den har jag faktiskt sytt själv". Det kändes bra att säga, och han verkade ju inte tänka på att tyget var upp och ner. Och inte tänker jag kasta den heller, för det är ju en fin mössa annars och jättemjukt och skönt tyg.
Hon får väl ha den tills hon växer ur den, då gör jag en ny och tänker en extra gång på hur jag lägger tyget.

Jag måste liksom passa på att sy nu medan Meja är liten och det fortfarande är jag som bestämmer vad hon ska ha på sig. Det är ju mycket roligare att sy barnkläder än grejer till mig själv! Och billigare också, för det går ju åt mycket mindre tyg.

I morgon blir det alltså kalas, Mejas allra första kalas! Vi håller till hos min bästa kompis på Söder och det blir bara de närmsta tjejkompisarna, det blir ju lätt lite mycket ståhej annars. Men det ska bli jättekul, och jag hoppas att Meja kommer att tycka det med! Min stora, stora tjej som snart är ett helt år!

När vi hade lilla Leia på besök i helgen blev det verkligen tydligt hur stor Meja är, hon går omkring och pratar på sitt språk och säger "mamma" och gör fart åt Leia i babysittern.
Man glömmer så fort och märker inte hur veckorna bara flyger förbi, tack och lov att man har bloggen så att man åtminstone får dokumentera lite grann och kika tillbaka i!

Meja har min (och förmodligen min systers också) gamla kofta på sig, jag undrar hur gammal jag var när jag hade den? Det finns ingen bild på det vad jag vet, men jag gissar att jag var något yngre än året eftersom Meja är något mindre än snittet.