Furuvik

Vi drog till Furuvik med Emmy, Åza och Licia över dagen, redan vid åtta var vi iväg med bilen fullpackad av bra att ha-grejor och bebis. Laddade som aldrig förr! Meja sov sött hela vägen, men just när vi betalat inträde och gått in i parken blev hon rysligt arg och bestämde sig för att vara det resten av besöket.

Ungefär så här såg hon ut, unde precis hela besöket i Furuvik:

Hon vägrade sova i vagnen, och ville bara bli buren eller ammas. Och ingenstans råder det så total brist på bekväma bänkar eller stolar som i Furuviksparken. Något märkligt kan tyckas, då det är ett av Sveriges barnfamiljtätaste platser. Men men.

Det enda djur vi såg i parken: chimpanser. Hahaha

Vi gav upp att strosa genom parken och titta på djur, och lyckades hitta ett bord med stolar i skuggan bakom ett skjul. Där kunde jag amma Meja någorlunda bekvämt, så där satt vi en bra stund medan de andra gick runt i parken. Efter en stund blev vi dock vrålhungriga och gick för att äta på restaurangen vid vattnet.

Vi fick ett bord, men Meja vrålade och vrålade, allt högre, och innan vi ens hunnit beställa gav vi upp och gick därifrån. Att beställa mat för 400 spänn som vi ändå skulle behöva kasta i oss kändes inte så värt...

Mejas skrik eskalerade, och vi insåg att vi inte ens skulle hinna köpa varsin hamburgare och slänga i oss, utan fick skynda oss tillbaka till skuggbordet bakom skjulet. Meja skrek och skrek och folk stirrade (varför är det så många som stirrar när ens barn skriker? Eller när man ammar? Och varför är det mest småbarnsföräldrar som glor på det där viset, som om de käkat blängsylta, de som verkligen borde veta hur det känns att vara stressad och svettig och inte lyckas trösta sitt barn?).

Till slut kom vi fram till bordet igen, bara för att upptäcka att det var upptaget av en barnfamilj med världens picknick uppdukad.

Ungefär där någonstans bröt jag ihop.

Som tur var visade sig mamman i familjen vara en riktig räddare i nöden, och erbjöd mig en av stolarna med armstöd. Hon ställde den i skuggan av några träd så att jag kunde amma Meja i lugn och ro.

När Meja tystat av tutten och jag lugnat ner mig en smula packade familjen ihop och gjorde sig redo att överlämna bordet till oss. Vi frågade dem om de visste i fall man kunde köpa hamburgare och ta dem med sig från grillen, och då erbjöd hon oss att överta resterna av deras picknick, som annars ändå skulle slängas.

Och vips hade de dukat fram pastasallad med rökt skinka, dressing, bröd och smör, mineralvatten och grönsallad åt oss. Det var verkligen guld värt just där och då, så slapp Jonas jaga hamburgare och stå i någon långsam kö och vi kunde sitta i lugn och ro i skuggan och låta Meja bli nöjd.

Dagens ros till den underbara mamman!

Meja blev mätt, men långifrån nöjd. Hon vägrade ligga i vagnen, och vägrade sluta tjuta så fort vi lämnat skuggbordet. Tillslut gav vi upp och gick tillbaka mot bilen (vi betalade alltså 380 spänn i entréavgift för att sitta i skuggan bakom ett skjul, haha) där jag ammade henne igen innan vi körde därifrån. Och en mätt Meja, med vinden i håret i sin bilstol på skumpiga vägar är en trött Meja. Hon däckade stenhårt efter allt skrikande och sov i fyra och en halv timme i sträck!

Jag och Jonas var genomsvettiga av hettan och letade i kartboken efter någon badplats.

Strax söder om Älvkarleby hittade vi en, en riktig pärla! Underbar liten badplats med varmt vatten och bra badbrygga, det var precis vad vi behövde! Att vi fick bada en och en medan den andra passade vagnen gjorde ingenting alls, det var nog det mest behövliga bad vi fått på väldigt länge!

(Flera nätter med för lite sömn samt skrikfester av den här kalibern sätter sina spår).

Den här skylten hittade vi längst vägen, tyvärr var klockan över fem. Hade varit roligt att se vad det rörde sig om för typ av beslag, haha!

Vi ringde Åza och Emmy som nu också lämnat parken och så möttes vi upp i Gävle på en restaurang. Jag åt jordgubbscheescake med chokladsås. Mmm!

Licia åt pannkakor med sylt och grädde och när pannkakorna var uppätna drack hon upp resten av sylten direkt ur skålen, haha! Knäpp-unge!

Kvällen avslutades hon Åza i Tyresö, och dagen var trots allt väldigt lyckad. Ibland får man helt enkelt acceptera att saker och ting inte riktigt blir som man tänkt sig med spädbarn!

Emmy körde om oss på E4 och Jonas fick inte ge igen förrän på Essingeleden, haha

Meja på väg hem från Åza, lugn och snäll som ett litet helgon. Och med ens hade man glömt vilket helsike hon ställt till med tidigare under dagen...