Meja och gaserna

Meja är inne i en märklig fas. Hon kan gå från from som ett lamm till folkilsken på bara en sekund, och då visar hon minsann vart skåpet ska stå!
Det enda som hjälper är tutte eller pappas axel, men ibland inte ens det. Då får vi och resten av Söderort veta att vi lever.

Hon sover mycket mindre nu än för bara ett par veckor sedan, och hon har svårt att finna ro. Hon somnar, men vaknar igen efter tio minuter och fäktar vilt omkring sig, letar efter tutten, bökar och slår runt.

Den stora boven kallas GASER.
Hon vrålar och gastar och spänner sig och sparkar med benen, och så kommer en dov och lång prutt, och efter det ser man hur hon andas ut, slappnar av. Och så är det lungt en stund, tills nästa prutt ska ut.
Vi har prövat allt, hon får massage och sempers magdroppar och hon äter bara bröstmjölk.
Barnmorskan säger att hennes tarmsystem är outvecklat, och det är väl så.
I sex veckor till får vi hålla ut, sedan ska det bli bättre säger hon.

Men hon gör framsteg också. Tre nätter i rad har hon sovit i sin egen säng första timmarna innan första nattamningen. Mycket skönt, för jag sover mycket bättre när hon inte ligger bredvid och bökar.
Hon har börjat sitta i babysittern också, och ser ut att trivas.
Korta stunder visserligen, men tillräckligt för att jag ska hinna slinka in på toa eller värma lite mat.

När jag inte orkar amma längre tar pappa över och kör axeln eller babybjörnen. Teamwork är småbarnsföräldrarnas bästa vän!

Meja har helt missuppfattat det här med kräftsäsong, hon fattar inte att man ska äta kräftor, hon tror att man ska försöka likna dem!