På landet igen

Tillbaka på landet!
Känns som det var länge sedan sist, och det var det också. Kanske tio dagar eller något, men känns mycket längre än så. En kvarglömd kaffekopp på bordet med lite mögel på och några vissna blommor, annars är allt sig likt. Meja har dock blivit mycket mer rörlig och nyfiken bara på de här dagarna. Visst kröp hon innan vi åkte till stan, men hon hade inte alls samma intresse av att resa sig mot allting hela tiden.
Jag har nu pluggat i petskkydd i alla eluttag som Meja kommer åt. Tji fick hon!

Det har blivit vår också, nästan i alla fall! Det är så himla otroligt härligt, tänk bara vad lite sol kan göra!
Jag brukar öppna ett fönster och vädra hemma varje dag och låta fågelkvittret underhålla oss. Och så har vi varit i parken och gungat (fast Meja tyckte nog mer om att stirra på de andra ungarna än själva gungandet tror jag) och så har vi varit på kalas i Sollentuna och en massa annat skoj. I lördags var jag ute med några kompisar, det var otroligt kul och otroligt konstigt på samma gång. Kul att få vara lite barnledig och umgås med kompisarna, och konstigt att inte ha någon att jaga/vakta/bära på/leka med konstant.
Och som jag saknade henne! Tur att jag hade telefonen full av bilder i alla fall... ;-)

Vi trivs så himla bra i lägenheten, bättre än vad vi någonsin vågat hoppas på! Att det är en etta gör ingenting, det finns ändå riktigt kök och badkar och allting som man kan behöva. Och Meja verkar inte störas av att vi är uppe och tittar på film eller pratar på kvällarna.
Vi börjar så smått komma i ordning också, saker och ting får sina platser.
Men det är lite knepigt innan man får till det, när två vuxna ska enas om rutiner. Sådant sitter kvar så djupt rotat i bakhuvudet från var och ens barndom, man gör liksom saker som man alltid har gjort dem av bara farten.
Jag kan till exempel leta mig halvt fördärvad efter osthyveln, och hittar den till slut ovanpå osten i kylen. Där skulle jag aldrig få för mig att lägga den.
Ungefär som att Jonas alltid knyter en knut på de tomma plastpåsarna innan han lägger dem i lådan, det gör aldrig jag. Jonas tar både smör och leverpastej, jag tar antingen eller. I Jonas familj använder de alltid små färgglada klämmor runt fryspåsarna, jag brukar bara göra en enkel knut.
Alltså: skitlöjliga grejer som märks när man ska försöka göra sig hemmastadd tillsammans med någon. Och detta trots att vi bott ihop i flera år redan.
Nu lite bilder från de senaste dagarna:

Meja älskar de där påsklämmorna, ännu mer än Jonas! Jag får se mig besegrad, hon kommer garanterat bli en påsklämmare. 

I parken och gungar. Man kan ju ana vem som har roligast... hehe

Äntligen har jag satt på de små hjulen på vagnen igen, den blir mycket lättare att manövrera då än med de större vinterhjulen.

Vad kan finnas för skoj i den här korgen måntro?

Meja provar den nya mattan. 

Vi har äntligen slängt ut den svarta mattan med lång lugg som vi hade innan, den var så ohyggligt äcklig och helt omöjligt att få ren. Aldrig mer en långhårig matta. 

Magsjukan from hell

Natten mot i måndags drabbades både jag och Jonas av magsjukan from hell, spydde och sket om varandra precis hela natten. Inte alls något vidare trevligt, magsjuka är nog bland det värsta man kan drabbas av.
Och det värsta är väl kanske inte just att man kräks eller är lös i magen utan att man är så fruktansvärt svag och matt, minsta lilla rörelse och man blir helt utslagen.
En inte helt problemfri kombination med en liten dotter på åtta månader som kryper omkring och ska resa sig mot precis allt och riva i precis allt hela tiden.
Jag fattar inte hur vi lyckades, men på något vis gick det.
Min pappa kom hit med blåbärssoppa och tog ut Meja på en långpromenad så att hon fick komma ut lite och så att vi fick sova i lugn och ro. Det var verkligen guld värt.
Och framåt kvällen började vi bli bättre, vi fick i oss lite näring och slutade kräkas stup i ett.
Men alltså vilken pärs!
Hur sjutton gör ensamstående föräldrar? Och när deras ungar är sjuka samtidigt?
Meja var åtminstone glad och pigg och kräktes ingenting.

Däremot fick hon sin beskärda del sedan, hon har varit lös i magen och haft diarre i tre dagar. Mina dagar har i princip gått åt att gå efter henne och torka upp bajs. För under timmarna som vi låg däckade av magsjuka hann Meja sova några timmar på natten med obytt blöja och åkte på blöjexem. Så att ha blöja på hela tiden går inte heller, utan det måste luftas.
Puh.

Jag pratade med sjukvårdsupplysningen som sa ingen mjölk och inga fibrer, så Meja har nu fått majsvälling och fruktpuré istället för sin vanliga mjölk och gröt. Och det har visa sig funka prima, magen är bra igen och hon är sig lik. Blöjexemen är borta och hon äter med lika stor aptit som förut igen.

Idag har vi till och med varit ute på strapatser, vi började med en långpromenad på Djurgården i solen och sedan åkte vi till Söder och fikade med Anna-Karin. Sedan tog vi en promenad med henne och slutligen kom min mamma hit och åt middag med oss.

Meja och hennes tyggiraff, värsta radarparet!

Det blev en och annan omgång Wordfeud under våra sjukdagar. Rätt hopplöst att vara motståndare när man får till ett sådant här ord va?

Djurgårdsbrunnskanalen idag, Jösses vilket töväder! Härligt! Och otroligt skönt med frisk luft efter dessa inomhusdagar... 

Ser inte helt fel ut va?

På café på Söder och provsitter en ny sorts barnstol. Eller förlåt, provklättar. Såklart. 

Mys med Anna-Karin. Rullstolen i bakgrunden tillhörde inte oss, även om jag önskade det just då efter den långa promenaden... 

Morgonluren

Meja sover sin morgonlur, och jag var just uppe och tittade till henne.
Det är alltid roligt att se hur hon ligger och sover för det är olika varje gång. Ibland på sniskan, ibland på tvären. Idag med huvudet åt fotänden och med sin lilla bok fint placerad på kudden.

Åh, sötnosen! 

Den vilda bebin

Om det är tyst en stund är möjligheten stor att Meja har hittat på något nytt hyss.
Här till exempel kommer en bild på hur hon ser ut, precis påkommen med att ha öppnat sekretären och slitit fram Jonas företagsräkningar. Och kissat på den från OKQ8.
Allt inom loppet av typ 20 sekunder.

Och här:

Hyresvärden visade hur den barnsäkra ugnsluckan fungerade, han sa "det krävs ett tvåhandsgrepp, man måste dra i handtaget samtidigt som man trycker ner knappen". 

Jojo. Meja knäckte koden på typ tio sekunder. 

Än så länge når hon dock bara upp till plåtluckan. 

Annars så har jag kommit på henne med att leka med toaborsten (tack och lov ny och oanvänd), äta näver från vedkorgen, rycka och dra i varenda sladd, slicka på mina ytterskor, åla sig in under vagnen och dess snöslaskiga hjul, sitta och gnaga på min laddare, och försöka krypa under badkaret. 

Tack Gud för öppna förskolan och de lekvänliga ytorna! 

Meja åtta månader

Längd: 69 cm
Vikt: ca 8200 g
Klädstorlek: 68-74
Bästa leksak: ALLT! Det leks lika mycket med den gamla bitringen som med tomma kartonger, vispar, strumpor, vedträn, plastlock... favoriterna tycks dock vara skohornet, diverse elkablar samt fjärrkontroller.
Favoritplagg: Bodys och jeans, de är minst halkiga att krypa i.
Senaste upptäckten: Att krypa! Meja tar sig fram mellan rummen med en väldig fart och ni kan ju bara tänka er hur mycket det går att upptäcka då...
Ljud: Pratar ditt eget språk, gärna i sängen på morgnarna innan vi masat oss upp. Pratar gärna med nappen som hon håller i.
Tycker om att göra: Krypa, resa sig mot saker, trumma och banka mot bordet på barnstolen, rycka och gnaga på sladdar, försöka stjäla mammas iphone.
Tycker inte om att göra: Sitta fastspänd för länge i vagnen eller bilstolen, då blir det tråkigt som bara den!
Äter: "Vanlig" mat två gånger per dygn, gröt eller yoghurt med frukt till frukost, mjölkersättning i flaska ett par gånger, gröt på kvällen. Dessutom lite majskrokar eller andra produkter att gnaga på.
Testar sig fram vad som är smarrigt, till exempel äggula och avocado.
Dricker: Vatten till maten, mjölkersättning
Skrattar åt: Det mesta. Alla typer av ljud och "tokiga" rörelser och danser.
Somnar: ca 19:30
Vaknar: ca 06:00 (vaknar fortfarande en gång på natten och får mjölk.)
Bästa vardagspryl: Oj, massor! Det är himla skönt att kunna langa fram lite vad som helst och Meja kan roa sig en stund. En slickepott kan rädda en middag, ett plastlock underhåller under en mil.
Men majskrokarna är väldigt bra, de funkar alltid som muta.
Vinterhjulen är grymma nu i snöslasket. Öppna förskolan gillar vi, och sidodörren i nya huset så vi slipper trapporna.

Mingel-Meja

När vi inte är hemma på trägolvet och leker så händer det att vi är ute och minglar också faktiskt, här till exempel hälsar vi på min duktiga syster som så fina hattar! 

Hon är en av ett tiotal utvalda "rookies" som är med och tävlar med sina verk i en tävling som avgörs under modeveckan! Det ni!

Mowgli och Baloo

Meja Elvira Houdini

Fick en tupplur idag på 40 minuter, inte illa!
Men sedan tyckte Meja att det fick räcka och ropade från sin säng MA-MA-MA-MA-MMMMMM-MA!
Och så här såg hon ut:

Rödrosig, snorig och lycklig!

Hon är verkligen helt fantastisk, Meja! 

Men som ni ser så är det hög tid att sänka nivån på madrassen, för snart tar hon sig över... 

Älskar att vara hyresgäst!

Vi är tillbaka i huset, och snön ligger kvar lika djup och orörd som innan, förutom att en hare skuttat fram på baksidan. Det blir mycket att skotta, hujedamej. Vi har i alla fall två bra skyfflar, en stor av aliminium som man skjuter framför sig och en lite mindre i plast som funkar bättre för trappan och runt däcken och sådant.

Klockan är strax åtta och Meja har precis somnat om och jag är helt slut. Klockan sex i morse tyckte hon att det var dags att gå upp, och det var bara att acceptera och gnugga gruset ur ögonen. Hon fick komma över och ligga i våran säng och mysa, men sedan hon har börjat kunna ta sig fram själv så blir det lite mindre mys och mer hyss.
Jag tror det tog en minut innan hon hade fått syn på lampsladdarna som hänger längst väggen, tagit sig dit  och ryckt hårt i dem. Vi måste verkligen fixa en sänggavel. Jag gav upp och så gick vi ner på nedervåningen. Meja fick leka på sin matta medan jag satte på kaffe, och innan jag ens fått i ett filter hörde jag ett brak och rusade in i vardagsrummet. Då hade hon kravlat sig bort till ställningen med verktyg till kakelugnen och vält en över sig. Puh.
Jag slet upp Meja men hon verkade inte ha gjort sig så värst illa, för hon nöjde sig med att få komma upp och få nappen och inga märken hade hon fått. Sedan satt hon faktiskt stilla en stund i soffhörnet och gnagde på ett paket pappersnäsdukar så att jag hann plocka ihop verktygen och ställa undan dem på säkert avstånd.
Sedan lekte vi en stund och sedan var hon så trött att hon bara ville gnugga sig i ögonen och gnälla.
Jag gick upp med henne men väl i sängen ville hon bara stå på alla fyra och försöka ta sig upp med hjälp av spjälorna, herregud jag måste verkligen flytta ner madrassen ett snäpp så att hon inte trillar ur! 
Tillslut somnade hon i alla fall, efter lite krigande med saltlösningen och näsdukarna.

Hmm, få se nu. Jag skulle fixa sängen, bygga en sänggavel... vad var det mer... jo just det, tvätta filten på mattan som hon hann kissa ner innan hon rev ner eldverktygen...
Sedan måste vi handla och laga mat för Meja har absolut ingenting i frysen och det har blivit burkmat alldeles för många dagar i rad nu. Puh.

Det tar sannerligen på krafterna att ha en unge som kan förflytta sig själv.
Vad hände med den lilla bebisen som så belåtet låg i babysittern och lekte med träfigurerna på lekbågen?

I söndags tog jag och Meja bussen till Stockholm eftersom Jonas redan var där. Han hade varit ute med kompisar kvällen innan och mådde lite... sådär. Men vi lyckades ändå åka och köpa en bäddsoffa, tack vare att mamma kunde ta Meja under tiden, och den blev jättebra i lägenheten! Nu har vi även sovit en natt i den och det funkar prima.

Igår kom fastighetsskötaren över också för att byta låskolv (vi fick bara två par nycklar eftersom den förra hyresgästen tappat bort ett par) så att vi skulle få tre par och slippa oroa oss för att en nyckel fanns på vift.
På samma gång fixade han en dålig strömbrytare i hallen och skruvade åt ett vägguttag (som Meja för övrigt är väldigt förtjust i så det kändes ju bra). Han visade hur barnlåset funkar på spisen, var vi kan hitta sopsorteringsrum och grovsoprum och sopnedkast, bastu och de fem tvättstugorna som hör till området. Jag var helt paff, funkar det verkligen så här bra?
Och detta var utan att jag ens själv behövde ringa, det var sådant de själva noterat vid besiktningen.
Jag har aldrig varit hyresgäst förut "på riktigt" utan bara bott i studentlägenhet, i tredje hand och  i bostadsrätt. Kan det verkligen vara så bra att man bara ringer ett nummer och så kommer en kille bums och fixar?
Ännu gladare blev jag när jag uppsökte tvättstugan (den i samma port) och upptäckte att den var helt nyrenoverad med sprillans ny utrustning och ett superfint torkrum.
Adjöss torkställningar över hela lägenheten!
Nej, jag är verkligen helnöjd med lägenheten. Hoppas att det kommer att funka bra att bo där trots att den är så liten... Men å andra sidan har vi ju en jättepark precis utanför och öppna förskolan femtio meter bort och hela Stockholm att roa oss i. Det ska nog gå bra!

Jag och Meja är på IKEA och tittar på alla roliga prylar på barnavdelningen. Den här fjäderskruden till exempel, fanns det sådana roliga grejer på IKEA när vi var små? Det kan jag inte minnas?
Och Meja har en påse med petskydd för eluttag i handen, sedan kan hon krypa till det där eluttaget i väggen bäst hon vill...

Från feberkramper till krypdebut!

Shit pommes frittes vad det snöar ute!
Flera decimeter har fallit de senaste dygnen och det snöar fortfarande massor utanför.
Men det är vackert, otroligt vackert!
Jag älskar när snön lägger sig som en mjukt täcke på taken och granarna, och alla stolpar och och stubbar får små vita maränghattar av snö.

Meja har åkt på världens bonnförkylning med feber och hosta, stackarn. Det hela nådde sin kulmen i torsdags när vi var i lägenheten, den är så kall och kylig nu innan vi fått dit ordentligt med mattor och möbler. Ett tag var hon så hysterisk och ledsen och varm att jag trodde att hon hade feberkramper.
Jonas kom hem från jobbet flera timmar tidigare och vi tänkte åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus med henne, men efter att jag fått i henne lite alvedon så piggnade hon till och blev lite gladare igen. Hon satte i sig en rejäl portion spagetti med köttfärssås och sedan var hon nästan som vanligt igen, förutom att hon snorade då förstås.
Och vet ni vad som hände då?
Hon satt och lekte på mattan och så fick hon syn på eluttaget på väggen och så kröp hon dit!
Äntligen har hon fått till det, hon har kämpat och övat i flera veckor nu och stått på alla fyra och gungat.
Nu har hon förstått galoppen och kan koordinera armar och ben och förflyttar sig helt för egen maskin.
Det är stort!
Lite ledsen var jag eftersom jag hade planerat att träffa Anna-Karin och Sara på stan och umgås, men det blev det ju inte tal om när Meja var så där dålig och det var så fruktansvärt kallt ute.
Men men, nu har vi ju lägenheten och kan umgås hur mycket som helst framöver!
Och jag var ju förstås otroligt lättat över att Meja repade sig och mådde bättre, det är ju så klart det viktigaste av allt.

Idag har vi varit hos doktorn här i Hallstavik som har undersökt Meja och konstaterat att det inte rör sig om öroninflammation eller något annat obehagligt. Skönt!

Just det ja, Meja har börjat köra bil också. Sa jag det?