Valborg

Idag var det så fint väder att det kändes som riktig sommar!
Vi började dagen med matsäck och fika på Lida friluftsområde, som liksom en extra dos försommar. Glittrande vatten och gröna gärsmattor gör verkligen underverk med humöret (som annars kan vara lite nött i kanten när man har en vild bebis som prompt ska upp och röja klockan fem på morgonen).

Sedan åkte vi hem och fixade lite praktiska grejer. Meja tycker för tillfället att balkongdörren är mycket spännande, hon öppnar och stänger och öppnar och stänger. Och så står hon och håller sig i gallret och vinkar och pratar med allt hon ser utanför, som förbipasserande folk eller maskrosor eller kråkor.

Jag gick ut och tog emot Meja som fick hoppa ut fönstervägen, och så provade vi att stå lite på gräset. 

Meja har varit lite skeptisk till gräs hittills, men nu börjar hon nog vänja sig. Det förstås, gräset är ju ofta lite hårt och stickit innan den hunnit växa till sig ordentligt. 

När hon fick sin gå-vagn gick det bättre, då vågade hon ta några steg i gräset trots att hon var barfota! 

Sedan satte Meja på sig skorna och intog den lilla asfalterade parkvägen nedanför, det tyckte hon mycket om. Den hade nämligen inga hinder såsom möbler och väggar och annat trams som det finns så mycket av inomhus. Så lastade vi på soppåsen och gick och kastade dem. 

Meja stannade upp då och då för att kika på saker på marken, eller som här, vinka till en gammal trött tax som gick förbi. Taxen vinkade inte tillbaka, till Mejas besvikelse. Men så hittade hon en bit torkad geggamojja på vägen och så var allt glömt och förlåtet. 

När Jonas åkte till jobbet utnyttjade vi bilskjutsen och hoppade av vid Strömkajen och så gick vi till Kungsan och kikade på de blommande körsbärsträden. Ett måste så här års! 

Det är nästan lite magiskt, det känns nästan som man är i Nangijala för en sekund. 

Tantoparken, Årstaviken och dejt med fina Emmy i solen. Och en fladdermus som irrade runt lite på vägen innan den flög sin väg. 

Oj vad vi njuter, och inte bara vi utan hela stan! Det liksom skjuder av vårkänslor bland folk, särskilt sådana som väntat hela långa vintern på att få återuppta sin stora passion, tanter som solar, gubbar i arbetsbyxor som sjösätter sina båtar, gubbar med fläta i skägget som drar ut sin blänkande hoj ur garaget. 

Och vi är inte sämre, vi har gått runt på tomten på landet och och konstaterat att det finns både krusbär och hallon och röda vinbär och svarta vinbär, och så äppelträd förstås även om dom ser för bedrövliga ut, och syrener och pioner och rabarber. Dessutom ett litet lagom uppgrävt potatisland och en del andra perenner. 

Vi har fått nya grannar också, en barnfamilj, så vi har haft full rulle om man säger så. Så nu tar vi igen oss lite i storstan... 

Soliga Skansen

Solig och varm vårdag på Skansen med Mejas morfar, inte så pjåkigt en fredag...
Min faster och min kusin och mitt kusinbarn (Mejas syssling alltså) var på besök i Stockholm och hägde med så vi blev ett helt gäng!

I väntan på att bageriet ska öppna, nybakade bullar är ett måste på Skansen

Meja bekantar sig med en råtta på lill-Skansen

...och testar att bo i ägget

Meja fick en jättefin virkad mössa med blomma av sin gammelfaster, den passade precis lagom! (och den fick sitta kvar på huvudet också, hör och häpna. Det är ett gott betyg från Meja!)

Efter Skansen kom Jonas och plockade upp oss och så åkte vi till landet. Vi grädade våfflor som vi åt med gotländsk salmbärssylt i trädgården, sjukt gott! 

Meja satte sig under äppelträdet och applåerade. Åt vad är lite oklart, kanske åt våren?

Onsdag

Det blev en heldag på stan med fina Caroline och lilla Leia, Mejas framtida vapendragare. Det hör man ju på en gång, Meja och Leia, vilket radarpar!
Med våra barnvagnar och tusen bebisprylar som nappar, flaskor, bananskal, barnmatsburkar och leksaker utspridda över två bord på fiket är vi nu dom där morsorna man alltid suckat lite åt som måste gå i bredd med vagnarna och babbla på om blöjor och kräk utan att se sig omkring. Underbart!

Leia är bara fyra månader (nästan), men snart kan dom röja runt tillsammans och sno varandras spadar. Oj oj oj, då blir det liv i luckan... 

Lite senare anslöt Jonas och då blev det fika igen. Utomhus denna gång, det är april det!

Meja har fått nya sneakers och en halv banan. 

Frisyren har nu gått från hårdrocksgubbe till lite Paul McCartney. Mejas alltså.

Efteråt åkte Meja och Jonas hem och jag träffade några tjejkompisar på en drink. Vi satt utomhus på Götgatan men så gick solen i moln och det var riktigt svinkallt! Det blev en kortis bara, jag var helt slut efter hela långa dagen och när jag kom hem regnade det. Då var det skönt att hoppa i mjukisbrallorna och leka lite på golvet med Meja innan hon skulle nattas och sedan läste jag vidare i min bok en stund innan vi släckte lampan vid tio. 

Vår och vingliga promenader

Så kom äntligen våren, och ÅH vad det är härligt! 

Vi har promenerat i vårsolen och myst på tomten. 

Och hälsat på Mejas farmor och farfar Berndt på Rådmansö. Deras grannar hästarna var spännande förstås. 

Våren har kommit även till Hallstavik, överallt blommar små vårblommor och all snö är äntligen väck!

Vi tog en promenad och fika på Rosengården i solen och satt i deras fantastiska trädgård. Om vi blev inspirerade eller fick ångest över vår egen vildvuxna trädgård vet jag faktiskt inte riktigt, men jag gissar på någon slags kombination. Meja tyckte om att vara utomhus i alla fall. 

På vägen hem tog vi stora vägen förbi järnhandeln och Meja övertalade Jonas om att få gå lite själv. Och det gick bra trots att skorna inte kom med. 

Så gick vi hem till oss och testade gungan, svårt förstås med en gunga för stora barn, men vi har inte hunnit få upp någon babygunga än. Herregud, det har ju varit uteväder i en enda dag... haha

Och det största av allt, Meja har lärt sig GÅ! Flera gånger har hon visat sina konster, och rekordet är sju steg. Hon har ju stått själv ett tag, men så plötsligt så kunde hon gå! Jag var hos grannen när miraklet skedde, och när jag kom in igen sa Jonas "var har du varit? Du missade precis Mejas första steg!". 

Såklart. Men ingen fara på taket, hon kunde ju visa mig också. Och farmor och farfar Berndt. 

Så nog finns det bevis alltid! 

Regnet vräker ner utanför och regnskyddet till vagnen ligger såklart hemma Fruängen. 

Men ingen ide att deppa över det, vi satte igång att laga hallonmuffins istället. 

Meja älskar hallon, som man kanske ser...

Hon ville gärna dela med sig lite hallonkladd till kameran, men där var jag snabbare än blixten!

Medan muffinsarna gräddades i ugnen roade vi oss med ett klipp ur Bamse i Trollskogen på paddan. Det är ungefär så länge som meja kan stå still. Max. Kanske tre minuter. 

De färdiga muffinsarna, som man säger nu för tiden: to die for! haha

Och Meja, hon bara växer. Så det knakar! Det märks både på hennes framsteg och utveckling och inte minst på hennes kläder som hon växer ur innan man hinner blinka!

Hon övar sig ständigt på balansen, hon släpper allt oftare taget och möbler och föremål och står helt av egen maskin. Allra bäst går det om hon håller på med något, som att klappa händerna till exempel, för då glömmer hon bort att hon står själv och blir inte osäker. Hon trevar med foten också, som att hon vill ta ett steg, men så blir hon rädd och vinglar till. 

Jonas har kånkat ner en madrass från gästrummet till vardagsrummet som man kan ligga på och lata sig medan Meja röjer omkring, mycket praktiskt. Meja kan klättra över en och dra en lite i näsan då och då medan man själv kan halvslumra om man är riktigt trött på morgnarna. 

Vi har gjort om en gammal kista som stått i vedboden också och använder den som soffbord, vårat svartlaserade plainbord från Mio har liksom aldrig riktigt passat här på landet. 

Och med kistan så blir det mycket mer yta över, yta som man kan använda till lek och promenader med gåvagnen. 

Men nu får det fanimej bli lite mer vår, det här rusket påminner ju nästan om november! 

Jag hörde på radion att det ska bli sol och sommarvärme mot slutet på veckan, och det hoppas jag för då ska jag och Meja gå med Mejas morfar på Skansen och kolla in nya lill-skansen! Det ser vi mycket fram emot. Tills dess får vi väl vara inomhus och pyssla och läsa böcker. Det är ju faktiskt inte så pjåkigt heller när allt kommer omkring. 

Den nya byrån

En furubyrås förvandling 

Byrån som den såg ut från början:

Först fick den lite färg, i vanlig ordning en provburk från Wirströms järn på Folkungagatan. Alla deras färger har namn efter Söders gator och torg, denna gång blev det Bastugatan. 

Burken räcker till två generösa strykningar. 

Efter det var det dags för lådorna att få sig en omgång. Det blev zebramönstrad självhäftande plastfilm från järnhandeln här i Hallstavik. 

Ett gam malt block med hårda pärmar fick fungera som spatel för att trycka ut luftbubblor. 

Knopparna fick samma färg och sedan torka på varsin butelj.

Första lådan på plats...

 Knopparna är påskruvade igen 

Voala! Den färdiga byrån!

Slutligen hade jag tänkt lacka den med klarlack, men den burken visade sig ha frusit till en läbbig gegga under vintern i vedboden så det fick gå ändå. 

Byrån ska få följa med hem till Fruängen och bli Mejas byrå. Det ska bli skönt, för idag delar vi alla tre på en byrå och den är minst sagt knökfull.

Härliga vår!

Äntligen, äntligen var det lite bra väder när vi vaknade på landet!
Och äntligen, äntligen fick vi ändan ur och gav oss på den enorma vedhögen på uppfarten. Meja sov i vagnen ute i trädgården medan vi kånkade, och även om det förstås var tungt (och vi bara hade en gammal lövkorg och en tom byrålåda att bära i eftersom vår gamla vedkorg sprack i vintras) så var det härligt med lite fysiskt slit i vårskolen. Jag är dock pinsamt otränad och det fick man ju smaka på nu.
Vi bar bort veden till vedboden och staplade den mot väggen. På bilden har vi hunnit nästan halvvägs.

Som ni ser så är det lite snö kvar från snöovädret som drog in häromdagen, men det är bannemej inte mycket. Och precis så här ser jag ut här på landet: gamla snickarbrallor, fläckig topp och en knut i håret som jag har dygnet runt. 

När första vedhögen var väck satte jag igång att slipa en gammal furubyrå som Jonas hade när han var liten. Byrån är stadig och rymlig men furumöbler är ju inte så där himla roliga som dom är, så jag bestämde mig för att göra den lite hippare. Ni ska få sedan hur den blev. 

Under tiden gick Jonas runt och tog några bilder på huset och tomten, så ni som inte har sett det kanske får en lite bättre bild nu:

Framifrån uppfarten sett, till vänster i bakgrunden skymtar vedboden. 

Sett från tomtgränsens vänstra hörn, på bilden syns gäststugan (höger) och den spartanska "garaget" (vänster). 

Gäststugan igen och en närmare titt på "garaget" som vi tänker riva. Det består av trästomme och någon slags gammal canvasduk målad i rött, men det är alldeles för smalt för en normal bil. Det är bara fult och onödigt och skuggar marken bakom. 

Vedboden och snickerboa med veden nystaplad utanpå.