Och äntligen, äntligen fick vi ändan ur och gav oss på den enorma vedhögen på uppfarten. Meja sov i vagnen ute i trädgården medan vi kånkade, och även om det förstås var tungt (och vi bara hade en gammal lövkorg och en tom byrålåda att bära i eftersom vår gamla vedkorg sprack i vintras) så var det härligt med lite fysiskt slit i vårskolen. Jag är dock pinsamt otränad och det fick man ju smaka på nu.
Vi bar bort veden till vedboden och staplade den mot väggen. På bilden har vi hunnit nästan halvvägs.
Som ni ser så är det lite snö kvar från snöovädret som drog in häromdagen, men det är bannemej inte mycket. Och precis så här ser jag ut här på landet: gamla snickarbrallor, fläckig topp och en knut i håret som jag har dygnet runt.
När första vedhögen var väck satte jag igång att slipa en gammal furubyrå som Jonas hade när han var liten. Byrån är stadig och rymlig men furumöbler är ju inte så där himla roliga som dom är, så jag bestämde mig för att göra den lite hippare. Ni ska få sedan hur den blev.
Under tiden gick Jonas runt och tog några bilder på huset och tomten, så ni som inte har sett det kanske får en lite bättre bild nu:
Framifrån uppfarten sett, till vänster i bakgrunden skymtar vedboden.
Sett från tomtgränsens vänstra hörn, på bilden syns gäststugan (höger) och den spartanska "garaget" (vänster).
Gäststugan igen och en närmare titt på "garaget" som vi tänker riva. Det består av trästomme och någon slags gammal canvasduk målad i rött, men det är alldeles för smalt för en normal bil. Det är bara fult och onödigt och skuggar marken bakom.
Vedboden och snickerboa med veden nystaplad utanpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar