Meja är en liten tjej med mycket vilja, och att hon ska äta allting själv är ett av hennes senaste påhitt.
Det ska inte mosas och ges på sked, utan det ska vara små bitar och gärna komma direkt från det vi äter.
Roligt i och för sig att hon verkar vara intresserad av mat och vara nyfiken på olika smaker, men lite knepigt om man är ute och vill skjutsa i en burk barnmat lite smidigt, som på bussen till exempel.
Banan går bra om hon får en halva i handen och får gnaga själv - men är uteslutet om den kommer mosad på sked. Samma sak med andra frukter och bär, makaroner, köttfärssås, fisk, ja vad som helst.
Att ge henne en sked att hålla i själv är inte heller någon höjdare, hon mest bankar med den, gnager på den eller kastar iväg maten med den. Tallrik är också bara att glömma, det får väl stå upprätt i typ tjugo sekunder. Även sådana med sugpropp. Så nu serveras måltiderna direkt från brickan som sitter på barnstolen och i lagom små bitar. Hon dricker mycket vatten i alla fall, och det är väldans bra det.
Det har i alla fall blivit mycket bättre, nyligen åt hon inget annat än fruktsmootie och välling på typ två veckor. Det gjorde väl Mejas mage van vid det, så de senaste dagarna har hon varit hemskt hård i magen och fått kämpa hårt med att bajsa. Genom BVC fick vi rådet att ge medicinen Laktulos (som jag endast minns namnet på eftersom jag tänker på Magnus Ladulås) och det verkar fungera bra. Hon ska få den i några dagar tills magen är i fin form igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar