Om andra lever lite spartanskt på sina sommarställen med diskbalja och fällsängar så är det ganska precis tvärt om för oss: här ute har vi diskmaskin, vi har en ordentlig 180-säng, Meja har eget rum och vi har massor med plats samt en riktig soffa att mysa i om kvällarna. Det är i stan som vi har det lite enklare med bäddsoffa och handdiskning, så det är ju inte så konstigt att det är lyxigt att få komma hit för oss!
Sedan är det något rofyllt med trädgård också, även för sådana rastlösa själar som oss. Det finns alltid gamla döda kvistar att klippa ner eller nya jordhögar att plantera i. Man får vara utomhus, man får röra på sig och ta i ordentligt (perfekt för sådana som jag som tycker att gymträning är fruktansvärt trist) och man får snabbt resultat. Meja sover som en stock i vagnen under tiden och verkar tycka om att somna till frågelkvitter och vindens sus i tallarna.
Idag har vi, eller mest Jonas, upptäckt en lucka i husfasaden under trappan som vi efter mycket om och men fick upp. Den visade sig vara igenspikad nertill, vilket fick oss att bli ännu mer nyfikna och ge oss fan på att få upp den, och till slut lyckades Jonas.
Där inne fanns en massa gamla krukor, en rostig fiskrök, lite tomma vinpavor och ett par blomkorgar. Och så massa skräp som en trasig vattenspridare och lite skärvor från trasiga krukor. Med andra ord hade de förra ägarna slängt in sin gamla bråte och sedan inte orkat åka till tippen med det utan helt sonika spikat igen luckan i hopp om att vi aldrig skulle öppna den.
Haha, vilka hala ålar!
Det var åtminstone bra med blomsterkrogarna, de ska jag måla om och sätta på husväggen med blommor i.
Jonas tog ut alla delar i vår gigantiska rottinggrupp och lade på dynorna. Det blev som en labyrint med kanter där Meja kunde leka fritt, han är allt bra fiffig ibland Jonas!
Det är något visst med att hänga tvätten på tork utomhus och låta sol och vind göra jobbet...
Meja äter äntligen lite mat, nämligen hallon, ärtor och pannkaka. Hon har matvägrat i några dagar, äter bara välling och på sin höjd lite frukt eller någon enstaka sked mosad mat. Men när hon får plocka i sig själv av små bitar verkar det funka bättre. Och jag försöker att inte truga och tjata, men det är ju så himla svårt när ens lilla barn inte äter ordentligt!
Det är stort att kunna vara ute och njuta av vår, den första våren i Mejas liv. Då är det förstås mycket nytt att upptäcka!
Meja och Edwinh (hrrmm, ja han stavar faktiskt så) som är vår nya granne röjer omkring och stjälar varandras grejer. Men Edwinh är bara sju månader och kan inte riktigt krypa ännu, så än så länge har Meja övertaget. Än så länge.
Och så har jag och Meja varit på vårat favoritkondis i Norrtälje, och det var en aning annorlunda sedan sist. Inte själva kondiset förstås, det har sett likadant ut i hundra år, men med Meja. Förra gången vi var där var kring jul och då satt hon så snällt i en fåtölj och lekte med sin skallra. Nu var det andra bullar, nu röjde hon loss som aldrig förr. Här till exempel har hon hittat en jättestor kaffepanna och en enorm plåtburk, helt genialiska att banka mot varandra. Tyckte Meja alltså.
Och så har kusin Ludde hälsat på och det var full rulle förstås. Meja testade att skjutsa Ludde i sin amazon och det gick det också. Och så snorade dom i kapp, petade varandra i ögonen och snodde varandras prylar. Här är dom totalt utslagna efter all lek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar