En snåljåps bravader

Jag och Meja tog bussen till IKEA idag (igen, jag vet, vi är där för jämnan. men det är så bra där, så otroligt barnvänligt och fantastiskt lättillgängligt med bussen). Hur som helst så var jag ute efter en särskild lampa som kommer passa helt perfekt ute i huset.

Det var rea på den, 99 kronor istället för 199, så jag tänkte passa på att köpa två. Vi har ju många rum att lysa upp nu. Men till mitt stora förtret såg jag att man endast fick köpa en lampa per kund för det priset, annars skulle den andra kosta 199 kronor.
Aldrig i helvete tänkte jag och kände mig precis som min mamma.
Istället tog jag den ena lampan och gick till kassorna, betalade och gick sedan ut ur varuhuset bara för att gå in igen och låsa in lampan i en förvaringsbox vid entren. Riktigt belåten kände jag mig över min sluga ide, tills jag insåg att kartongen med lampjäveln inte gick in i skåpet.
Men en bit kartong skulle inte få förstöra min ultimata plan, så jag öppnade förpackningen och ställde in delarna löst i skåpet och ställde själva kartongen lite diskret bakom en papperskorg (hålet var inte stort nog att svälja den). Nästa motgång blev att skåpet bara accepterade guldtior, och jag hade bara en jävla massa femkronor (femkronor är nämligen hårdvaluta för mammalediga, jag har hela skötväskan full. Jag är förmodligen söderorts bästa rånoffer, men det låter jag vara osagt).
Irriterat fick jag gå och växla i cafeterian och stå i en låååång kö.
Som tur var sov Meja gott i vagnen.
Till slut fick jag min guldtia, låste skåpet, gick in i varuhuset igen och köpte en likadan lampa till för 99 kronor.
Jag kände mig som en riktig bandit när jag betalade, typ som om jag hade snott lampan.
Jag var nästan lite nervös, som om någon skulle komma på mitt dåd (att jag köpt två lampor per person trots att man bara fick köpa en). Men så var det också det mest kriminella jag gjort på några år.
(Förutom att hoppa över att betala för plastkassen på Konsum i Fruängen centrum i deras satans självscanningskassor, men det var mer som en tyst protest mot deras usla service).

Glad i hågen gick jag sedan tillbaka till skåpet, löste ut min lampa (och fick tillbaka tian!) och gick bort till bussen. Jag nästan nynnade för mig själv av belåtenhet, jag hade ju tjänat två hundra spänn (plus guldtian) på att vara lite smart, mig lurar man inte!

Kanske ska man åka dit en sväng igen och köpa en tredje lampa? Och en fjärde....? Nu när jag har vanan inne liksom, nu när jag vet hur man gör...