Meja satt så belåtet i sin vagn och gnagde på sin bitring medan Jonas och jag effektivt och snabbt lastade på alltihop på släpet.
Samma sak när vi kom fram, det är så skönt att hon kan roa sig själv emellanåt när man behöver två händer! Antingen gnager hon på sin ring, leker med sina fötter, eller utforskar det man placerar i hennes knä, det kan vara en mössa eller ett litet gosedjur eller något annat spännande.
Hon börjar bli så stor nu våran lilla tjej! Hon börjar verkligen få en personlighet också, sina egna miner och ansiktsuttryck, och vi börjar lära känna hennes tecken och humör. Det är så fantastiskt stort!
Och en riktigt häftig sak som hänt på sistone är att hon börjat sträcka upp armarna mot oss när hon sitter i bilstolen eller babysittern och vill bli upplyft, hur underbart är inte det?
Oj, nu gled jag in på ämnet Meja igen. Jag skulle ju berätta om huset:
Vi packade upp lite snabbt, så att badrummen är kompletta med handdukar och tvål och papper och allting som man behöver, lite köksgrejer, fyllde upp sockerlådan med ved, ställde in fåtöljen så att man har en bra plats att amma och lite sådant och sedan begav vi oss till närmsta mataffären (1 km bort) och köpte lite middag. Det blev varsin fryst pizza eftersom vi inte har någon micro eller några stek- och kokkärl ännu, och så tände vi ljus och satte oss vid matbordet och åt vår första middag i huset.
Det var supermysigt, vi sitter typ aldrig vid matbordet annars.
Men det ska det bli ändring på nu!
Vi vände hem klockan fem och då var det kolsvart ute. Och på landet blir det verkligen mörkt, helt annorlunda mot i stan. Det var ju förstås ingen nyhet, men det är en helt annan känsla än vad man är van vid. De fönster som är mot skogen är liksom bara svarta. Men vi har rätt bra belysning på tomten, så det hjälper ju lite.
Meja sov i bilen men var ändå trött när vi kom hem, så hon fick sin kvällsersättning i flaska som vanligt (idag 100 ml för första gången!) och somnade sedan som en stock.
Det går fortfarande jättebra med läggningen, hon somnar rätt så snabbt och sover sedan bra i tre-fyra timmar. Då får hon bröstet i våran säng och sedan lägger jag tillbaka henne. Oftast går det jättebra, hon somnar bums, men i natt var det lite kinkigt. Det är tänderna, man lider verkligen med henne när man ser hur hon försöker gnaga på sina små nävar som blir alldeles blöta och rosa, och inte riktigt förstår vad det är som händer. Stackarn. Men förhoppningsvis ploppar de väl fram snart... Annars blir det väl att vänja sig vid att yrvaket sjunga blinka lilla... gäsp... stjärna... ähum... där... i några nätter till... haha
Nu gled jag in på Meja igen.
Nåja, det är väl förmodligen för hennes skull de flesta läser den här bloggen, så det är väl kanske bara bra.
Idag kör vi andra lasset med soffan och soffbordet och mattan och så mycket som går in av det som står i förrådet. Och resten av året för rottingsoffan flytta in och bli vardagsrumssoffa. Det blir bra.
Jag längtar till helgen när vi ska bo i huset för första gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar