I fredags bjöd Meja oss på sitt allra första riktiga skratt.
Ett kluckande bebisskratt som fick mig och Jonas att glömma allt annat i hela världen.
Vi hade slitit som djur hela dagen med att köra ut till huset med en knökfull bil, lasta av, åka till Norrtälje och handla på Flygfyren och köpa färg och målartillbehör och sedan tillbaka igen och måla i vardagsrummet tre lager och samtidigt packa upp prylar och leka med Meja.
Efteråt låg vi utspillda i soffan, mer döda än levande, och glodde på ett avsnitt av Mäklarna i datorn.
Och övertrötta som vi var så började vi asgarva åt någon replik, så där så att man inte kan sluta.
Meja stod på Jonas mage och förstod ju direkt att något var roligt, och först log hon sitt stora tandlösa leende som hon brukar men så plötsligt så började hon göra ljud och skratta! På riktigt!
Det ledde till att jag och Jonas garvade ännu mer, och då gjorde Meja likadant, och så där låg vi och garvade hela familjen i säkert fem minuter.
Det var fem sjujäkla härliga minuter det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar