Den fina altanen!

Det var ännu en fantastisk höstdag idag, så fin att mäklaren beslöt sig för att skicka hit fotografen en extravända för att passa på att fota altanen i soligt väder.
Det innebar att vi fick skynda oss att ställa ut alla möbler igen, rigga upp med kuddar och panikköpa lite nya blommor på torget i centrum. Ett par av de gamla sommarblommorna såg okej ut också, och fick stanna kvar.

Fan vad fin den är, altanen.
Det blir hårt att lämna den.
Fast å andra sidan, nu får vi ju en hel trädgård och tomt, men ändå.

Jag och Meja fick vara med på ett hörn. 

Detta är alltså inte mäklarens bilder utan en privat som Jonas tog. 

Det hör nog inte till vanligheterna att man får lite jord att bruka när man bor i lägenhet... 

Jag hade tänkt fixa pallkragar till nästa år, men det blir det väl kanske inget av med nu... 

Värsta grejen!

Okej, nu ska jag berätta om vårt senaste påhitt, men innan jag sätter igång måste jag varna min mamma som är på långresa i USA och Hawaii:


Om du av någon anledning läser denna blogg på semestern, läs inte vidare förrän du svalt pina coladan ordentligt! 


Okej, nu kommer det...
Vi ska köpa hus!
Det är förstås den där trävillan från 1918 som jag berättade om förut och som vi var på visning av i onsdags. Vi hade väl egentligen bara tänkt gå mest på skoj, för att liksom kolla läget lite och titta på lite olika hus inför framtiden.
Men direkt när vi steg in i hallen kände vi att  detta var vårat hus! 
Det hade allt det som vi vill ha i vårt hus, vackra gamla trägolv, ett rymligt kök, kakelugn, massor med förvaringsutrymmen, badkar, balkong, äppelträd, gästhus, snickerboa, vedbod, ett gammalt vackert utedass, hallonbuskar, tvättmaskin, garage... jag kan mala på i oändlighet!

Vår plan är egentligen att ha det som landställe på sikt, och bo i en hyreslägenhet i Stockholm.
Men eftersom det krävs att vi säljer vår lägenhet i Fruängen för att kunna köpa huset får det bli våran bostad de närmsta månaderna. Vi har haft en mäklare här, och visning sker redan om ett par veckor!
Fotografen kommer på tisdag och fotar till annonsen, så vi har haft (och har!) bråda dagar nu med att packa ner, rensa, städa, måla om, putsa och styla 72 kvadrat, plus altan. Detta samtidigt som Jonas jobbar heltid och någon ständigt måste underhålla Meja.
Shit.
Det är tur att Meja vaknar klockan halv sju om morgnarna i alla fall... haha!

Detta är både det roligaste och läskigaste vi gjort på länge. Och det är med en viss sorg vi säljer lägenheten, det är liksom här vi startat vårt gemensamma liv, och det var här Meja kom till världen.
Men, någon gång måste man våga. Och vi gjorde det nu.

Allting hänger ju på om banken säger ok, och om vi får lägenheten såld för det pris vi begär.
I så fall flyttar vi och vår månadskostnad för boende och lån minskar till en tredjedel, plus att vi blir av med billån och altanlån och vi får en rätt bra summa att stoppa undan i madrassen.
Om inte så bor vi kvar och njuter av lägenheten ett par år till, som då är extremt ren och fräsch och utrensad och nymålad. Och då behöver vi inte heller betala mäklaren en endaste krona.

Vad tror ni, har vi tagit rätt beslut?

Jag ska bjuda er på ett par bilder...

Hela huset framifrån

Den lilla balkongen, där morgonkaffet kommer att intas under de ljusa månaderna. Efter att vi satt dit ett mer barnsäkert staket förstås! ;)

Kulkul på Fredells

Måste bara dela med mig av en kul grej som hände idag på Fredells byggvaruhus.
Inget särskilt, men ändå en kul grej:

Jag och Jonas håller på som dårar just nu att fräscha upp lägenheten, och en av flera skavanker är en trasig sockel på en smal vägg i köket som sprack i samband med att vi tog upp golvet i vintras.
Vi har inte brytt oss om det förut, men nu är det alltså dags.

Fredells har precis som de flesta byggvaruhus en avdelning där man går in och plockar på sig virke och sådant. Vi bad en kille som jobbade där om hjälp, och han gav oss en såg och beskrivning av vart vita socklar fanns, så kunde vi gå dit och såga oss en lagom stor bit.

Vi gjorde som han sa, hittade ganska så snabbt rätt färg och bredd. Vi sågade av en bit, något längre än vad vi egentligen behövde, och gick tillbaka till killen med sågen och sockeln.
Han synade den och skakade på huvudet.
"Det här är till för väggar, ni måste ha en som är helt plan i underkant och som passar för just golv" förklarade han.
Sagt och gjort, vi gick tillbaka till hyllan och letade efter en bättre variant. Det tog ett par minuter, för det fanns massor av olika bredder och rundningar, men till slut hittade vi den rätta. Sågade av en bit och gick återigen bort för att få den prissatt av den unga killen.
Men just då bestämde vi oss för att driva lite med snubben, så jag tog den gamla biten med mig också.

Jag gick fram till honom, såg extra glad och stolt ut, och hivade fram den "nya" sockeln.
"Sådär ja!" sa jag belåtet och räckte fram den.
Och just då. Det där ögonblicket då han insåg att jag just kommit tillbaka med en på pricken likadan bit som innan, och innan han visste riktigt vad han skulle säga: oslagbart! 
Man verkligen såg hur han tappade kontrollen på varenda muskel i ansiktet och all hans fokus gick åt att fundera över hur fan han skulle förklara för oss vad han egentligen menade.

"Haha, skojade bara" sa Jonas och höll fram den nya, rätta sockeln.
Snubben drog en lättnadens suck.
"Jag tänkte väl" sa han lättat, klottrade ner priset på en lapp och skyndade därifrån.

Okej, det var kanske inte så kul tyckte ni, men för två slitna småbarnsföräldrar som ägnat åtskilliga timmar åt städning senaste dygnen så var det en liten guldkant på vardagen. Den där stackars killens ansiktsuttryck när han såg att det var en likadan jävla sockel. Hahaha

Meja hjälper pappa att välja skruv  

Vad tror ni om detta badkar, rätt fräsigt va?

Kassörskan i kassan intill våran på Fredells vände sig om när vi betalat och skulle gå och sa:

"Ursäkta, men jag måste bara säga att ni har den absolut sötaste ungen jag någonsin sett!"

Jo jag tackar!

Men det är ansträngande att ligga på topp, vad gillar ni hennes sovställning?

Äppel päppel...

När Jonas gick till jobbet blev jag och Meja kvar, mol allena. Vi myste lite i sängen först, men blev sedan sugna på en gnutta frisk luft. Vädret utanför var härligt, 17 grader och sol, så vi klädde på oss och tog bussen till IKEA. Vi behövde glasburkar och värmeljushållare nämligen.

Jag fick en stor påse med äpplen med mig från Rådmansö i helgen som gick, och tänkte försöka mig på att koka äppelmos. Det verkar inte så svårt, men blir säkert urgott till pannkakorna! Frågan är väl när jag ska finna tid att skala dem?

Det är förstås äppelmoset som ska ner i glasburkarna från IKEA. Det blir fint som snus det! 

När man får lingonsylt av Jonas mamma ingår en liten spetshatt, det blir numera fest när vi äter blodpudding här hemma! Mina burkar får inga spetshattar, men kanske några fina etiketter?

Vi ska kika på hus!

På onsdag ska vi titta på ett sommarhus i Hallstavik.
Det är egentligen inget sommarhus utan en villa, men vi kommer att använda det som sommarhus, och ska alltså inte flytta dit permanent. Men det är ju absolut en fördel att huset har åretrunt-standard och att vi kan åka dit över helger och så även på vintern.

Huset är en gammal trävilla byggt 1918. Rött hus med vita knutar och brutet tak, kakelugn och vackra trägolv. Gammalt fint kök och gott om plats för kreativitet.
Gäststuga med vedspis och förråd med utrymme för snickarbänk och halvfärdiga projekt.
Promenadavstånd till busshållplats (SL, direktbuss till Stockholm) och Hallstavik centrum med affärer och apotek.
Gamla vackra träd på tomten, både äppelträd och större träd att fästa hängmatta i.
Luftvärmepump och vattenburna element, låg driftkostnad.
Badkar och två toaletter, tvättmaskin och torkskåp i hallen.
Sista tomten på en liten asfalterad väg i ett litet bostadsområde, skog bakom.

Hoppas att huset är något för oss, vi längtar verkligen ut på landet!
Vi vill så gärna ha ett smultronställe där vi kan spendera vår energi, pengar, kärlek och tid.
Meja kan få springa på gräsmattan, plocka smultron, bygga koja, lära sig fiska och leka i skogen, lära sig cykla och spela fotboll. Samla grodyngel i diket och tälja gubbar av vedträn.
Vi kan plocka svamp, blåbär och lingon, plantera buskar och anlägga trädgårdsland, fylla huset med vackra loppisprylar, ha symaskin och pussel framme utan att behöva plocka jämt undan i mån av plats.
Bygga snögubbar och snölyktor på vintern, klä midsommarstång på sommaren, samla löv på hösten.

Okej, nu börjar jag spåra ur, men ni fattar grejen.
Håll tummarna för att huset är fint!

Tidningen Vi Föräldrar

Idag damp senaste numret av tidningen Vi Föräldrar er i brevlådan.
Jag blev pålurad en prenumeration när jag, höggravid och flåsande, precis skulle stiga av bussen med en IKEA-kasse i ena handen och en matkasse i den andra för några månader sedan.
De hade naturligtvis luskat reda på att jag väntade barn och ville tjäna sig en hacka. Jag ville bara bli av med försäljaren och lägga på luren så jag kunde ta mig av bussen, och vips hade jag gått med på sex nummer för 99 kronor.
Inte likt mig, jag brukar aldrig gå på sådant där. Men nu blev det som det blev.

Hur som helst, idag kom alltså senaste numret.
112 sidor från pärm till pärm, gissa hur många sidor (och då snackar vi helsidor) som var reklam?
51 stycken.
Är det rimligt att betala 45 kronor (det är vad ett lösnummer kostar) för en tidning som till hälften består av reklam? Borde inte en sådan tidning åtminstone vara gratis?

De få reportage som finns i tidningen handlar också om konsumtion, de testar barnstövlar och har hela uppslag med olika babyoveraller man kan köpa.
Några enstaka artiklar om utveckling, städning och hur man vabbar.

På framsidan en rosig liten knodd, förmodligen retuscherad för rosigare kinder och glansigare hår.

Behöver jag säga att jag sagt upp prenumerationen?
Herregud.

I Rosengården är det alltid full prakt. Så även en höstdag som denna.

Jonas tog en cigg och försökte tvätta bort lukten i dammen. 

"Det här var ju praktiskt, men man skulle inte vilja ha en spark i baken just nu..." sa han.

Haha, det är så typiskt Jonas!

Vi åt mackor och bullar i trädgården och sedan åkte vi och tittade visningen av vårt drömhus, någon kilometer utanför Hallstavik. 

Ni skulle se det. Ni skulle bli helt skakiga av upphetsning, jag lovar.

Sedan åkte vi hem till våran drömlägenhet i Fruängen och gosade med våran underbara dotter.

En finfin dag!

En solig höstdag...

... Är Meja på glatt humör, trots lite snorkråkor i näsan. 

Vi ska panera fisk och plocka in parasoll och utemöbler idag. 

I morgon är vi nog friska och glada igen allihop!

Två föräldraråd

1. Satsa på en bra kamera 

Man behöver inte babygym, leksaker, dröser med kläder, hoppgunga, speldosor, speciella vaggor och gungor och allt vad det ska vara från början, bebisen kommer ändå inte ha glädje av det på länge.
Spara pengarna och lägg dem på en bra kamera istället. Den har du glädje av från dag ett!
Resten kan man köpa senare, begagnat om man så vill, när man lärt känna sin unge och vet vad den behöver och kan tänkas ha glädje av. Jag vet till exempel mammor som köpt amningskuddar, amningskupor, flera BH:ar och bröstpump i förväg och sedan har inte ens amningen kommit igång, så de ger ersättning till sina barn. Helt onödiga pengar alltså.

2. Köp bättre begagnat! 

Meja har haft turen att både få mycket grejer och kläder i present av folk, men också ärva mycket kläder. Det tycker jag verkligen är kanon, för jag är lite skeptisk till att handla en massa nya barnkläder i butiker som H&M, Lindex, Kappahl och liknande.
Meja blir ju inte lyckligare av att ha nya outfits hela tiden, hon skiter ju i vilket. Det viktigaste är att kläderna är bekväma för henne och att hon inte är för varm eller kall.
Visst finns det en himla massa gulliga kläder i butikerna, men det är totalt onödigt att köpa mer kläder än vad Meja hinner använda. De har inget andrahandsvärde alls, och framför allt: det är fyraåriga barn i länder som Taiwan eller Bangladesh som sitter och syr de där kläderna i stora, vidriga fabriker. Vill vi verkligen bidra till det?
Även om det är inte är någon toppkvalitet på kläder från de där kedjorna så slits de så lite under tiden barnen växer ur det, så varför skulle inte flera ungar använda samma kläder istället för att köpa nytt till var och en?

Det finns flera bra barnklädesbutiker i Stockholm där man kan köpa finfina barnkläder i bra begagnat skick, butiker som har krav på att kläderna ska vara hela och rena och av bra kvalitet. Kolla där innan du köper en sprillans ny overall på Polarn och Pyret, förmodligen finns ett flertal exakt likadana till halva priset men nästan i precis samma skick! Hur mycket hinner en skaloverall slitas på en 3-månaders bebis som bara ligger i vagn till exempel? Där kan man också hitta riktigt bra märkesgrejer till bra pris.

Kolla Tradera också, eller stadsmissionen och Myrorna. Man kan göra väldigt bra fynd för några kronor!

När Meja vuxit ur kläderna hon fått lägger jag dem i en papperskasse och när den blir full tänker jag lämna den till Alla kvinnors hus i Stockholm, de behöver alltid hjälp i form av barnkläder, leksaker och gravidkläder. Gör det du också! Kolla på nätet efter kvinnojour på din hemort, där kommer grejerna garanterat till nytta. Självklart ska man spara en del grejer som minne, eller om man planerar fler ungar, men det känns meningslöst att ha en massa kläder hemma i en skrubb när det finns bättre behövande som står utan här och nu.

Istället för att springa till köpcentret varje gång barnbidraget kommer sparar vi de på ett speciellt konto till Meja. 1150 kronor varje månad blir snart ganska mycket pengar.
Nu har vi ju en situation där vi faktiskt har råd att göra så, mycket eftersom vi försöker tänka på vad vi köper och hur vi köper, men det kanske vi inte alltid har. Då är det skönt med en Meja-buffert som vi kan ta lite av till hennes kalas, utflykter som hon vill göra, någon liten resa när hon blir större, och så vidare.
Men om vi båda kommer att ha en inkomst även i fortsättningen så fortsätter vi att spara och den dagen Meja blir 18 har det hunnit bli 248 400 kronor! (Förmodligen mer, eftersom barnbidraget lär höjas under tiden och pengarnas värde ändras) men bara som en liten bild av hur mycket det faktiskt blir!

Gud, det här blev långt!
Allt jag ville säga var egentligen tänk efter ett varv till innan du släntrar in på Lindex och köper en ny body eller något annat åt ditt barn. Jag har gjort det miljoner gånger till mig själv, men sedan Meja kom har jag börjat må illa av denna sjuka konsumtionshysteri av flera skäl, inte minst miljö och ekonomi, men framför allt det barnarbete som ligger bakom. Jag kan inte bli en bra mamma när jag klär min dotter i något som en annan liten flicka har gjort på andra sidan jordklotet, bara för att jag kan. Eller intalar mig själv att jag är en bra mamma som ger min dotter allt hon behöver, för hon behöver verkligen inte den där bodyn.
I så fall kan man lika gärna köpa den begagnat.

Puh.

Nu måste jag pussa på Meja, det tog en stund att skriva allt detta.

Natten gick bra!

Efter att jag skrev det där inlägget igår om de jobbiga nätterna tappade jag upp ett bad så hett att det påminde om tusen nålar mot huden när jag kröp ner i det. Jag stängde dörren ordentligt så att inte Meja skulle vakna av ljudet av det forsande vattnet, och så placerade jag senaste numret av lokaltidningen och ett glas iskallt mineralvatten på toalettstolen som sällskap.

Spegeln immade igen, svetten rann från mitt ansikte. Bra tänkte jag, nu jävlar ska jag svettas ut den satans förkylningen!

Och det tror jag fan att jag gjorde, för efteråt kände mig visserligen dåsig av all värme, men samtidigt piggare och fräschare. Jag hängde lite med Jonas i soffan (okej, vi hängde egentligen med varsin Mac, haha) och sedan gick jag och lade mig. Meja sov fortfarande i sin egen säng, och hon gjorde små ljud och suckade lätt i sömnen, så jag behövde inte ligga stel som en pinne och undra om hon lever (ja, det händer ganska ofta när hon ligger där och är väldigt tyst). Äntligen hade jag fått som jag ville, både täcke och kudde helt för mig själv i min egen säng!

Tror ni att jag kunde somna?
Nej.
Jag låg och vände mig i typ två timmar, för jag kommer liksom inte ihåg hur man sover bekvämt.
Det var så länge sedan jag sov på det vis jag ville, det har varit bebis eller gravidmage emellan, och nu minns jag helt enkelt inte? Sov jag på mage? På rygg? På sidan?
Herregud så irriterande!

Men till slut somnade jag, och vaknade först när Meja gjorde väsen av sig i sin  säng vid halv två, då var hon hungrig. Och inte undra på det, hon hade ju sovit i nästan fem timmar då!
Jag tog upp henne, och tog med hennes kudde till våran säng så att hon skulle komma lite högre upp för snorets skull. Och så åt hon i några minuter, och sedan somnade vi båda om. Så vaknade hon igen vid fyra och åt, och då fick hon andra tutten (som nu läckte lite så fylld som den var, så det var verkligen på tiden) och somnade sedan om igen.
Och nu ligger hon där på kudden och snusar så sött, och jag är kanonpigg och knappt förkyld alls längre!

YES YES YES!!
Dessutom verkar Meja ha blivit av med det värsta snorandet, för hon andas så fint genom näsan där inne utan att rossla. Kanske kan vi ta oss ut lite grann denna vackra höstdag trots allt? Peppar peppar...

Lite gnäll så där på kvällskvisten

Meja har blivit dunderförkyld, stackarn!
Hon snorar och nyser, och hennes bajs är alldeles grönt. Det är ett tydligt tecken på infektion i kroppen enligt BVC. Vi har köpt febertermometer, nässug och näsdroppar, och hoppas att hon ska bli frisk illa kvickt!

Natten som gick var hemsk. Typiskt, just nu när jag är förkyld och hängig och verkligen behöver sömn, då ska Meja stöka omkring värre än någonsin! Mönstret har varit det samma i några dagar, men i natt eskalerade det:
Hon vägrar sova själv i sin egen säng, skriker och fäktar vilt omkring sig så fort man lägger ner henne. Och så får hon komma till mig och snutta sig till sömns (och jag går med på det för att få någon sömn överhuvudtaget), hon sover i kanske fem minuter och kastar sedan med huvudet och släpper taget om tutten. Då blir hon ilsken och famlar efter den med hela kroppen och slåss och rivs med sina små nävar tills jag hjälper henne att få tag om den igen. Och så där håller det på om och om igen i en till två timmar tills hon somnar av ren utmattning och sover kanske en timme, sedan börjar det om igen.
Suck.
Jag förstår inte varför hon gör så där, om det kanske är mardrömmar? Nästäppa? Magont? Gaser?
Det är ju bara just när hon ligger i sängen och ska sova, aldrig när vi sitter i soffan eller så.
Själv blir jag tröttare och mer frustrerad för varje gång, och jag tvingas sova med fleecejacka för att inte få en massa kall luft i nacken och få nackspärr. Om jag drar upp täcket så hamnar Meja under med hela huvudet nämligen. Så där ligger jag, svettig och irriterad, och hatar Jonas för att han ligger med ryggen emot och snarkar högt. Ibland vaknar han till, mumlar något i stil med "oj, har hon vaknat nu igen?" och så vänder han sig om och somnar om.
Det känns så orättvist, han borde få hälften av allt slit på nätterna, men det funkar ju liksom inte att dela lika just på det. Han får ta sitt när Meja slutar amma istället...

Jag längtar så efter en endaste natt att få sova helt själv, ha ett eget täcke att råda över, vrida sig över på mage när man vill, slippa värk i nacke och axlar och få ha mina tuttar för mig själv.  


Men jag ska hålla ut, om bara ett par månader är det dags för lite smakportioner och så småningom  blir det mindre och mindre amning. Det blir skönt det, även om det är väldans mysigt att amma också. Och det har ju helt klart många fördelar, så jag ska inte enbart gnälla.
Men dessa nätter är... inte alltid så roliga.

Nä, nu ska jag sluta gnälla och unna mig ett varmt bad.
Meja har äntligen somnat och har sovit i tjugo minuter, om hon vaknar får Jonas ta upp henne.

Hoppas att Meja är bättre på söndag när vi ska på utflykt. Håll tummarna för det!

En bra bild och nio suddiga

Det är inte helt enkelt att fotografera bebisar, nio av tio blir suddiga eller så vrider de bort huvudet.

Men ibland får man till det:

'

Tråååkigt!

Usch, när ska den här hemska förkylningen ge med sig? Jag längtar ut! 

Stackars Meja får finna sig i att ha en tråkig morsa som mest bara vill vila om dagarna. Kan man ana tristessen i hennes ögon? Jag tror det... 

Jag längtar tills söndag, då ska vi iväg på äventyr hela familjen. 

Tills dess får man väl härda ut här hemma... frysen är full med kanelbullar i alla fall, alltid något!

Mössan på!

När Meja har mössa på sig så kan man ana hur hon skulle se ut utan hår, och visst är hon precis lika söt även då? 

Förkylningstider

Vi är förkylda här hemma, och då blir det till att roa sig på hemmaplan.

Då får man baka bullar, och klämma i sig två eller tre i stöten, och laga lammfärslasagne till middag.
Jonas och Meja leker och tränar, och Meja har just upptäckt sina fötter. När hon sitter på rumpan ovanpå pappas mage greppar hon om sina stortår, ser så roligt ut!

Fårskinn och tofflor - bästa när man är lite småsnorig!

Rulla rulla liten bulle... 

Middag

Idag är det lite krassligt här hemma, jag känner mig sträv i halsen och Meja är snorig och hostar lite.
Det får bli hemmamys hela dagen lång!
Synd, jag hade gärna gått ut en långpromenad eller så, men man får gilla läget. Kanske baka lite kanelbullar? Det allra tråkigaste är ju förstås att jag inte vågar pussa på Meja så mycket, men som tur är  har Jonas en ledig dag och tar han om den biten.

Igår var vi på middag hos Emelie i Huddinge, och så förstås hennes lilla Elias, Tove och Viktor. Jag hade räknat med en kopp kaffe, men när vi kom hade hon styrt upp raclette med all världens tillbehör. 

Typ det godaste jag ätit!

För er som undrar vad fan raclette är så är det typ en inomhusgrill, eller minimalt stekbord, som man har på bordet och där var och en lägger på det man vill grilla. Under själva grillplattan finns utrymme där man kan låta tillbehören tillagas, typ grönsaker och ost. Emelie hade dukat fram lövbiff, kycklingvingar, chorizo, flera såser, klyftpotatis, vitlök,grönsaker, svamp, ost... minns inte ens allt!

Sjukt mätt, sjukt belåten.

Och kolla vad vi fick med oss hem:

En fet kasse innehållande massor av fina bebisgrejer som Elias växt ur! 

Det är andra gången som Meja ärver Elias och det är så sjukt bra!!!

(observera mini-uggsen på den bruna overallen! Typ sötaste skorna i världen!

Tack snälla Emelie!

Tidstjuven

Sorry för dåligt bloggande på sistone, anledningen är detta:

Wordfreud i mobilen. 

Jag och Jonas är fast, vi lirar mot varandra och det är jävligt jämt. Här har vi en sport där vi faktiskt är lika bra, så vem som vinner får vi se... Förloraren får tömma den överfulla blöjhinken. 

Ni hejar på mig va?

Ny frilla

Jonas har skaffat ny frippa. Vad tycks?

Höstpromenad

Gud vad jag älskar den här årstiden, när solen skiner men luften är sval och frisk. Man kan ha stövlar och leggings, en tunn jacka och sjal utan att varken svettas eller frysa!

Igår var vi på middag på Söder hos Anna-Karin, och Meja fick den här fina leoparddräkten av Sofia. Fantastiskt mjuk och skön, och perfekt för höstpromenader i bärselen!

Vi spenderade förmiddagen i Lida, dom har fina motionsspår. Vilken luft, en härlig dag!

Vi hittade en riktig Super Mario-svamp:

Nu ska vi hem till Mejas gammelmorfar. Måste rusa!

Hej

Meja tre månader!

Längd: 59,5 cm
Vikt: 4985 g
Bästa leksak: Har ännu inte riktigt börjat förstå sig på leksaker, men gillar mobiler som rör sig i taket.
Favoritplagg: Omlottbody, volourbyxor, de randiga och luftiga byxorna från Malin, dregglisar
Senaste upptäckt: Nävarna, och att de är mycket bra att gnaga på!
Ljud: Gurglar och jollrar, mycket a- och i-ljud
Tycker om att göra: pruttljud, lipa, dansa med pappa, bada om vattnet är varmt, stå på bordet eller i knäet, få massage
Tycker inte om att göra: När man måste kläs på en massa korviga och knöliga kläder, särskilt över huvudet!
Äter: Bröstmjölk
Dicker: Bröstmjölk
Skrattar åt: När jag vaknar och upptäcker mamma och pappa, när mamma eller pappa busar med mig och gör ljud eller sjunger
Somnar: Alltid i babybjörnen mot mammas bröst, eller i mammas och pappas säng efter maten. Somnar ca 21:00 på kvällen.
Vaknar: Vaknar och vill äta ca 01:30 och 05:00, ibland ytterligare ett par gånger på natten.
Bästa vardagspryl: Amningskudden, babybjörnen, underlägget i skötväskan som man kan breda ut överallt

Mejas tremånaderspresent: mysiga innetofflor för kalla små fötter!

Mejas senaste framsteg

Vi har haft fem riktigt sköna dagar, jag Jonas och Meja.
Jonas har varit ledig och vi har hunnit göra både roliga, nyttiga och härliga saker. Framför allt har vi haft massor av tid att vara med vår fina dotter, som har blivit så stor!
Det var inte länge sedan hon bara var en liten spädis som bara sov eller skrek, men nu börjar hon verkligen få en karaktär, liksom bli en individ. Hon jollrar och har en massa små ljud för sig, och använder det för att kommunicera. Vi busar med henne och ler och skrattar, och hon vill helst vara uppe och stå på bordet eller i knäet. Med stöd naturligtvis, hon har ju ingen som helst balans, men muskler har hon som hette duga!

Vi har ju börjat med mammagruppen nu också, och förra gången övade vi babymassage.
Meja, som annars är ganska rastlös (undrar vilka hon fått det ifrån? hehe) verkade faktiskt tycka om det, hon låg så snällt och skrattade medan jag gjorde övningarna och efteråt var hon så avslappnad att hon tvärdäckade efteråt i min famn. Det gjorde faktiskt varenda unge i hela gruppen, alla utom en.
Om det funkar så där bra jämt ska jag köra lite kvällsmassage, perfekt sätt att varva ner ju!

Vad har hänt annars? Jo det har ju börjat bli höst och jag har bäddat i vagnen med åkpåsen. Den är mycket mysigare nu, förut var den liksom så tom och öde. Jag vet att bebisar vill ha ombonat och lite trångt, men hur lätt är det i juli när det är trettio grader varmt? Man kan ju liksom inte vräka på med fårskinn, åkpåse, filtar och mjuka overaller som på vintern precis.
Men nu tänker jag ge igen för gammal ost och styra upp Fruängens mysigaste vagn!

I morgon fyller Meja tre månader! Tänk vad tiden går fort!
Och idag ska vi till BVC för Mejas första vaccinering, jag hoppas verkligen att hon slipper feber ikväll, men vi får se... För säkerhets skull har jag inte bokat in något i morgon, men direkt efter BVC ska vi åka till Hammarby Sjöstad och hänga med Mejas moster. Det blir mysigt det!

Meja är vackrast i världen!

Fräna brallor

Idag har vi gjort något som vi bävat för hur länge som helst: vi (okej, Jonas) har kånkat ut, sågat sönder och kört iväg två stora garderober som stod i vårt förråd och tog plats.
De har statt där sedan vi flyttade hit, och har varit ganska bra att förvara jackor och resväskor i, men nu måste de bort om alla utemöbler som tillkommit ska få någonstans att vila sig i vinter.

Jävligt skönt att bli av med dem! Nu återstår bara lite gamla jackor och ett sjöställ och lite grejer som jag ska försöka sälja på blocket. Kanske kan de ge några hundralappar i alla fall? Helt klart värt ett försök!

Annars har vi röjt lite i trädgårdslandet, slängt alla halvvissna sommarblommor på komposten, skurit bort nypon från rosorna. Mange och Agnes kom förbi på fika, och hade en fantastiskt fin liten basker med sig i present till Meja. Den var alldeles för stor nu, men om ett år eller två så!

Meja sitter själv nu förresten, eller åtminstone när hon får hjälp av nallen:

Visst har hon snygga kläder? Hon ser ut som en riktig liten fashionista, i kläder som hon fått av Enkan och Malin. Söderorts ärtigaste baby! Jag är faktiskt lite avis på de där brallorna, de är helt underbart mjuka, sköna och luftiga! 

Dagens Bild

...

Tyvärr tänker våra favoritgrannar sälja sin lägenhet och flytta ut på landet, så deras lägenhet ligger just nu ute på Hemnet. Jag var förstås tvungen att gå in och kika, och jag måste säga att mäklarna känns mer och mer desperata, vem lägger seriöst upp en bild på föreningens tvättbokningssystem?
Visst är det oförskämt ofta ledigt i våran tvättstuga eftersom i princip alla har egen tvättmaskin, men att locka med det...? Jag vet inte.
Däremot har de den bästa uteplatsen i hela föreningen, alltså bästa läget. Men den har mäklaren totalt misslyckats med att fota ur bra vinklar.
En liten fotokurs kanske vore på sin plats?

Lätt att få tvättid!

Det finns en annan lägenhet till försäljning också, i våran fastighet. Här är första bilden ur den annonsen:

Just det, våran uteplats!  Igen! Det är andra gången på kort tid som våran uteplats dyker upp i annonser för helt andra lägenheter. 

Tänk nästa sommar, då har kanske rosorna börjat klättra upp längs kortsidan och syrenbusken på långsidan, och det blir mindre pizzeria-känsla. 

En sak är ju säker i alla fall, om vi säljer våran lägenhet kommer det ju garanterat att ske på sommaren när det är grönt och lummigt och altanen är som allra finast. 

Om det inte visar sig att tvättbokningstavlan resulterar i storkovan förstås... haha!

När jag ändå är igång kan jag visa er en bild på övernattningslägenheten som finns i vår förening, och som vi kan boka gratis när som helst. Toalett, dusch och pentry med spis, kylskåp och husgeråd finns, och en bar (dock utan sprit såvitt jag vet). 

Om någon behöver övernatta i Stockholm, hojta till så kan ni bo här!

Hon sover!

Jag gjorde det igen, jag lurade Meja.
Hon vill helst somna medan jag ligger bredvid, och hon vill helst att jag ska ligga kvar där hela tiden.
Men eftersom jag gärna vill använda tiden då hon sover till annat så får man använda små tricks.
Hon äter sig till söms för det mesta, och brukar lägga upp sin lilla hand på tutten liksom för att försäkra sig om att den inte försvinner om hon skulle råka somna. Hon somnar rätt snart om hon är trött, men öppnar ett öga då och då, för att kolla läget.
Men så somnar hon till slut ordentligt, hennes ögon börjar rulla så att ögonvitorna syns (låter lite äckligt, jag vet) och mungiporna rycker i sömnen.

Då har jag chansen. Jag backar sakta, sakta bakåt så att bröstvårtan glider ur hennes mun. Precis som i Robin Hood, när kungen suger på tummen och Robin sakta, sakta drar ut den utan att kungen vaknar.

Ibland går det vägen, ibland märker hon mitt illdåd och hugger aggressivt efter tutten igen.
Då får man ge det några minuter till.
Sedan smyger jag sakta, sakta upp ur sängen och är noga med att inte dra med mig täcket eller något annat som hon kan vakna av. Så går jag ut och är tyst i några minuter, och sedan brukar det vara fritt fram.
Då vet jag att hon sover, och då kan jag äntligen passa på att gå på toa eller äta lunch eller göra kaffe eller något annat som jag desperat längtat efter under hela sövningsprocessen. Eller diska och slamra och kolla på TV eller vad jag nu ska göra.
Och så går det ungefär fem minuter till, och så börjar jag sakna henne något fruktansvärt och vill bara att hon ska vakna igen så att jag kan ta upp henne, dansa runt lite och pussa henne i det ludna och vildvuxna håret.

Min lilla prinsessa.

Mejas fina presenter från släktingarna på landet

I somras när vi var uppe i Hälsingland hos Mejas gammelmorbror med familj fick hon den här fina bodyn med traktorer på, i storlek 62. Då var den på tok för stor, men nu börjar hon äntligen kunna ha den, och den är så fin! 

Hon fick också ett äkta fårskinn, helt underbart! Meja ligger som en prinsessa på sitt skinn i soffan och plirar medan vi stökar med disk och mat. Mycket bra!