Värsta grejen!

Okej, nu ska jag berätta om vårt senaste påhitt, men innan jag sätter igång måste jag varna min mamma som är på långresa i USA och Hawaii:


Om du av någon anledning läser denna blogg på semestern, läs inte vidare förrän du svalt pina coladan ordentligt! 


Okej, nu kommer det...
Vi ska köpa hus!
Det är förstås den där trävillan från 1918 som jag berättade om förut och som vi var på visning av i onsdags. Vi hade väl egentligen bara tänkt gå mest på skoj, för att liksom kolla läget lite och titta på lite olika hus inför framtiden.
Men direkt när vi steg in i hallen kände vi att  detta var vårat hus! 
Det hade allt det som vi vill ha i vårt hus, vackra gamla trägolv, ett rymligt kök, kakelugn, massor med förvaringsutrymmen, badkar, balkong, äppelträd, gästhus, snickerboa, vedbod, ett gammalt vackert utedass, hallonbuskar, tvättmaskin, garage... jag kan mala på i oändlighet!

Vår plan är egentligen att ha det som landställe på sikt, och bo i en hyreslägenhet i Stockholm.
Men eftersom det krävs att vi säljer vår lägenhet i Fruängen för att kunna köpa huset får det bli våran bostad de närmsta månaderna. Vi har haft en mäklare här, och visning sker redan om ett par veckor!
Fotografen kommer på tisdag och fotar till annonsen, så vi har haft (och har!) bråda dagar nu med att packa ner, rensa, städa, måla om, putsa och styla 72 kvadrat, plus altan. Detta samtidigt som Jonas jobbar heltid och någon ständigt måste underhålla Meja.
Shit.
Det är tur att Meja vaknar klockan halv sju om morgnarna i alla fall... haha!

Detta är både det roligaste och läskigaste vi gjort på länge. Och det är med en viss sorg vi säljer lägenheten, det är liksom här vi startat vårt gemensamma liv, och det var här Meja kom till världen.
Men, någon gång måste man våga. Och vi gjorde det nu.

Allting hänger ju på om banken säger ok, och om vi får lägenheten såld för det pris vi begär.
I så fall flyttar vi och vår månadskostnad för boende och lån minskar till en tredjedel, plus att vi blir av med billån och altanlån och vi får en rätt bra summa att stoppa undan i madrassen.
Om inte så bor vi kvar och njuter av lägenheten ett par år till, som då är extremt ren och fräsch och utrensad och nymålad. Och då behöver vi inte heller betala mäklaren en endaste krona.

Vad tror ni, har vi tagit rätt beslut?

Jag ska bjuda er på ett par bilder...

Hela huset framifrån

Den lilla balkongen, där morgonkaffet kommer att intas under de ljusa månaderna. Efter att vi satt dit ett mer barnsäkert staket förstås! ;)