Lite gnäll så där på kvällskvisten

Meja har blivit dunderförkyld, stackarn!
Hon snorar och nyser, och hennes bajs är alldeles grönt. Det är ett tydligt tecken på infektion i kroppen enligt BVC. Vi har köpt febertermometer, nässug och näsdroppar, och hoppas att hon ska bli frisk illa kvickt!

Natten som gick var hemsk. Typiskt, just nu när jag är förkyld och hängig och verkligen behöver sömn, då ska Meja stöka omkring värre än någonsin! Mönstret har varit det samma i några dagar, men i natt eskalerade det:
Hon vägrar sova själv i sin egen säng, skriker och fäktar vilt omkring sig så fort man lägger ner henne. Och så får hon komma till mig och snutta sig till sömns (och jag går med på det för att få någon sömn överhuvudtaget), hon sover i kanske fem minuter och kastar sedan med huvudet och släpper taget om tutten. Då blir hon ilsken och famlar efter den med hela kroppen och slåss och rivs med sina små nävar tills jag hjälper henne att få tag om den igen. Och så där håller det på om och om igen i en till två timmar tills hon somnar av ren utmattning och sover kanske en timme, sedan börjar det om igen.
Suck.
Jag förstår inte varför hon gör så där, om det kanske är mardrömmar? Nästäppa? Magont? Gaser?
Det är ju bara just när hon ligger i sängen och ska sova, aldrig när vi sitter i soffan eller så.
Själv blir jag tröttare och mer frustrerad för varje gång, och jag tvingas sova med fleecejacka för att inte få en massa kall luft i nacken och få nackspärr. Om jag drar upp täcket så hamnar Meja under med hela huvudet nämligen. Så där ligger jag, svettig och irriterad, och hatar Jonas för att han ligger med ryggen emot och snarkar högt. Ibland vaknar han till, mumlar något i stil med "oj, har hon vaknat nu igen?" och så vänder han sig om och somnar om.
Det känns så orättvist, han borde få hälften av allt slit på nätterna, men det funkar ju liksom inte att dela lika just på det. Han får ta sitt när Meja slutar amma istället...

Jag längtar så efter en endaste natt att få sova helt själv, ha ett eget täcke att råda över, vrida sig över på mage när man vill, slippa värk i nacke och axlar och få ha mina tuttar för mig själv.  


Men jag ska hålla ut, om bara ett par månader är det dags för lite smakportioner och så småningom  blir det mindre och mindre amning. Det blir skönt det, även om det är väldans mysigt att amma också. Och det har ju helt klart många fördelar, så jag ska inte enbart gnälla.
Men dessa nätter är... inte alltid så roliga.

Nä, nu ska jag sluta gnälla och unna mig ett varmt bad.
Meja har äntligen somnat och har sovit i tjugo minuter, om hon vaknar får Jonas ta upp henne.

Hoppas att Meja är bättre på söndag när vi ska på utflykt. Håll tummarna för det!