söndag 31 juli 2011
Meja växer så det knakar!
Meja växer så det knakar! På tisdag ska vi till BVC igen, och då har det gått nästan två veckor sedan sist. Vi väntar med spänning på att se hennes vikt och längd, hon måste ha vuxit hur mycket som helst!
Hon har blivit mycket bättre på att fokusera nu också, hon är liksom med i matchen på ett helt annat vis än tidigare. Hon tittar på en med sina stora, blåa ögon och liksom fattar galoppen. Hon uppfattar ljud och tonfall och låter sig tröstas mycket mer än förut
Hon sover mindre och är vaken mer, det är roligt. Men ganska skönt okså när hon sover sitt långpass på dagen, då jag får lite tid att vila, äta, dricka kaffe, kanske ta ett bad. Jag kan gå på toa utan att behöva sitta och gunga vagnen och vråla "Sjörörvarfabbe" gång på gång under tiden för att undvika stortjut från Meja (ja, det har faktiskt hänt).
Jag lär mig att se och tolka hennes tecken och känna igen hennes olika läten.
Ibland slår det förstås slint, och jag tar ut svängarna för hårt. Häromdagen till exempel, när vi tog bussen till IKEA, var jag bergsäker på att hon skulle sova i minst två timmar, men hon vaknade förstås inne på IKEA och vrålade som en stucken gris. Inget jag gjorde hjälpte, så det fanns inget annat att göra än att släpa med vagn, bebis och gul varukasse och amma henne bakom en BILLY. Men men, sådant är livet. Även om offentlig amning utan förvarning fortfarande känns ganska... obekvämt.
För övrigt har hon börjat uppskatta sitt babygym på riktigt nu, hon ligger och kikar på flygplanen av tyg och slår på dem med sina små armar. Hon blir allt mer stark i både nacke och ben, och hon kan förflytta sig själv genom att ta spjärn med benen. Men det var kanske en aning förhastat av Jonas att komma inrusande i sovrummet igår morse och ivrigt ropa: "Hon kan gå! Hon kan gå!" för att hon hade gjort någon gångliknande rörelse med fötterna mot Jonas mage medan han höll upp henne i luften.
Och tur är väl det, för det runda soffbord vi har beställt anländer inte förrän om 6-8 veckor. Innan dess kommer hörnen på vårt soffbord fortsätta att vara ondskefullt vassa och inte alls passa små vinglande knubbisar!
Hon har blivit mycket bättre på att fokusera nu också, hon är liksom med i matchen på ett helt annat vis än tidigare. Hon tittar på en med sina stora, blåa ögon och liksom fattar galoppen. Hon uppfattar ljud och tonfall och låter sig tröstas mycket mer än förut
Hon sover mindre och är vaken mer, det är roligt. Men ganska skönt okså när hon sover sitt långpass på dagen, då jag får lite tid att vila, äta, dricka kaffe, kanske ta ett bad. Jag kan gå på toa utan att behöva sitta och gunga vagnen och vråla "Sjörörvarfabbe" gång på gång under tiden för att undvika stortjut från Meja (ja, det har faktiskt hänt).
Jag lär mig att se och tolka hennes tecken och känna igen hennes olika läten.
Ibland slår det förstås slint, och jag tar ut svängarna för hårt. Häromdagen till exempel, när vi tog bussen till IKEA, var jag bergsäker på att hon skulle sova i minst två timmar, men hon vaknade förstås inne på IKEA och vrålade som en stucken gris. Inget jag gjorde hjälpte, så det fanns inget annat att göra än att släpa med vagn, bebis och gul varukasse och amma henne bakom en BILLY. Men men, sådant är livet. Även om offentlig amning utan förvarning fortfarande känns ganska... obekvämt.
För övrigt har hon börjat uppskatta sitt babygym på riktigt nu, hon ligger och kikar på flygplanen av tyg och slår på dem med sina små armar. Hon blir allt mer stark i både nacke och ben, och hon kan förflytta sig själv genom att ta spjärn med benen. Men det var kanske en aning förhastat av Jonas att komma inrusande i sovrummet igår morse och ivrigt ropa: "Hon kan gå! Hon kan gå!" för att hon hade gjort någon gångliknande rörelse med fötterna mot Jonas mage medan han höll upp henne i luften.
Och tur är väl det, för det runda soffbord vi har beställt anländer inte förrän om 6-8 veckor. Innan dess kommer hörnen på vårt soffbord fortsätta att vara ondskefullt vassa och inte alls passa små vinglande knubbisar!
Det kan vara kul att titta på om några år
Ett par veckor innan Meja kom gick jag och Jonas en kurs om amning som vi blev inbjudna till genom MVC.
Det var våran barnmorska som höll kursen, och vi lärde oss massor som vi inte hade en blekaste om. (Föga förvånande kanske, varför skulle vi ha vetat något om amning?). Hur som helst, när kursen led mot sitt slut var det fritt fram att ställa frågor, och en kille längst bak undrade hur viktigt det var att hålla reda på exakt hur ofta man matade sina bebisar. Han gav som exempel en vän till honom som hade ett speciellt exceldokument där han fyllde i exakt tidpunkt, amningens längd i minuter samt vilket bröst som använts.
Hela gruppen skrattade gott åt killen, vilket freak! Vilken kontrollnörd!
Gissa vilka som fyllde i en lista med Mejas exakta mjölkintag under hennes första levnadsdygn efter att vi kommit hem från BB? Tidpunkt, mängd (detta var alltså när hon fortfarande fick ersättning), vilket bröst (de gånger jag envist ammade henne) och antal minuter.
Inte nog med det, vi skrev även ner varje gång hon kissade eller bajsade, färg, konsistens samt ungefärlig mängd.
Vi var helt maniska med den där listan, gick upp på nätterna och fyllde i den, det var liksom som om allting kretsade kring den. Det var vår enda fasta punkt att gå efter. Efter några dagar började vi dock släppa den, och bröstmjölken kom igång.
Men vi lärde oss att vi helt klart dömt ut excel-killen för snabbt.
(Hade vi haft Officepaketet hade vi säkert också kört excel).
Den där listan har jag sparat i Mejas mapp, där alla hennes papper och grejer ligger.
"Den kan vara kul att titta på om några år" resonerar jag.
Som med allt annant.
Jag är en riktig sparare, men inställningen "det kan vara kul att titta på om några år".
Därför har jag idag gått omkring här hemma och fotograferat vårat hem. Ingenting är undanplockat, ingenting är cencurerat. Smutstvätten, disken, dammråttorna, bebisgrejerna - allt ligger där det i verkligheten ligger.
Jag tänker att det kan vara kul att titta på om några år.
Vad vi hade i kylen, vilka kläder som hänger på torkstället, vilka bilder vi har på väggarna, vilka produkter som står i badrummet. Vilka grejer Meja hade i sitt rum. Hur Ica-kassarna såg ut (jag syftar på soppåsen som står i hallen och drar till sig flugor). Och så vidare.
Håll med om att det hade varit ganska kul att se sådana bilder från era föräldrars hem? Eller mor- och farföräldrars? Det blir liksom en slags dokumentation av sommaren 2011.
Det är sådan där jag är.
Herregud vad Meja kommer att sucka och stöna när hon blir större och jag står där med kameran:
"Ställ dig där nu, mot den där bakgrunden, det kan vara kul att titta på om några år!"...
Det var våran barnmorska som höll kursen, och vi lärde oss massor som vi inte hade en blekaste om. (Föga förvånande kanske, varför skulle vi ha vetat något om amning?). Hur som helst, när kursen led mot sitt slut var det fritt fram att ställa frågor, och en kille längst bak undrade hur viktigt det var att hålla reda på exakt hur ofta man matade sina bebisar. Han gav som exempel en vän till honom som hade ett speciellt exceldokument där han fyllde i exakt tidpunkt, amningens längd i minuter samt vilket bröst som använts.
Hela gruppen skrattade gott åt killen, vilket freak! Vilken kontrollnörd!
Gissa vilka som fyllde i en lista med Mejas exakta mjölkintag under hennes första levnadsdygn efter att vi kommit hem från BB? Tidpunkt, mängd (detta var alltså när hon fortfarande fick ersättning), vilket bröst (de gånger jag envist ammade henne) och antal minuter.
Inte nog med det, vi skrev även ner varje gång hon kissade eller bajsade, färg, konsistens samt ungefärlig mängd.
Vi var helt maniska med den där listan, gick upp på nätterna och fyllde i den, det var liksom som om allting kretsade kring den. Det var vår enda fasta punkt att gå efter. Efter några dagar började vi dock släppa den, och bröstmjölken kom igång.
Men vi lärde oss att vi helt klart dömt ut excel-killen för snabbt.
(Hade vi haft Officepaketet hade vi säkert också kört excel).
Den där listan har jag sparat i Mejas mapp, där alla hennes papper och grejer ligger.
"Den kan vara kul att titta på om några år" resonerar jag.
Som med allt annant.
Jag är en riktig sparare, men inställningen "det kan vara kul att titta på om några år".
Därför har jag idag gått omkring här hemma och fotograferat vårat hem. Ingenting är undanplockat, ingenting är cencurerat. Smutstvätten, disken, dammråttorna, bebisgrejerna - allt ligger där det i verkligheten ligger.
Jag tänker att det kan vara kul att titta på om några år.
Vad vi hade i kylen, vilka kläder som hänger på torkstället, vilka bilder vi har på väggarna, vilka produkter som står i badrummet. Vilka grejer Meja hade i sitt rum. Hur Ica-kassarna såg ut (jag syftar på soppåsen som står i hallen och drar till sig flugor). Och så vidare.
Håll med om att det hade varit ganska kul att se sådana bilder från era föräldrars hem? Eller mor- och farföräldrars? Det blir liksom en slags dokumentation av sommaren 2011.
Det är sådan där jag är.
Herregud vad Meja kommer att sucka och stöna när hon blir större och jag står där med kameran:
"Ställ dig där nu, mot den där bakgrunden, det kan vara kul att titta på om några år!"...
Än så länge är Meja bara en liten skrutt och jag kan fota henne hur mycket jag vill utan protester!
Här ligger hon och skrattar i sömnen, undrar vad hon drömmer?
.
Sysslingträff!
Idag fick vi besök av Jonas kusin Hanna och hennes dotter Zelda.
Det blir alltså Mejas syssling, en härlig och livlig ung dam med svar på allt och ett helt otroligt ordförråd!
Det blir alltså Mejas syssling, en härlig och livlig ung dam med svar på allt och ett helt otroligt ordförråd!
Här är hon, den trötta och vimsiga småbarnsmamman som gått över till snabbkaffe, osminkad look och smutsigt hår. Voala!
Tjejkväll
En av mina barndomskompisar Malin var på besök i Sverige, hon bor vanligtvis i Berlin, och det firade vi med att ha lite grillmys hos oss här i Fruängen.
Vädret var helt på vår sida trots hot om regn, så vi kunde sitta på altanen och grilla som planerat.
Kvällen blev väldigt lyckad, det var så mysigt att hänga lite med tjejerna!
Det tyckte Meja också, även om hon var väldigt mammig och mest ville ligga och äta hela tiden.
På grund av det satt jag mest där jag satt och kunde inte ta så mycket bilder.
Men några blev det, och några snodde jag från Anna-Karin:
Vädret var helt på vår sida trots hot om regn, så vi kunde sitta på altanen och grilla som planerat.
Kvällen blev väldigt lyckad, det var så mysigt att hänga lite med tjejerna!
Det tyckte Meja också, även om hon var väldigt mammig och mest ville ligga och äta hela tiden.
På grund av det satt jag mest där jag satt och kunde inte ta så mycket bilder.
Men några blev det, och några snodde jag från Anna-Karin:
Malin kom med Meja Mira, så det blev alltså två Mejor på kalaset!
Ju fler kockar... hehe
Emilie, lika fin som alltid, hade med sig två helt underbara äppelkakor. Aaahh!
Alex kirrar grillen
Meja Mira, åza och Lina
Kojbygge
Anna-Karin
Båda Mejorna på samma gång!
Jag har sådan tur att ha så bra vänner, så medan jag satt och ammade en varm och gnällig bebis tog de upp potatis ur landet, styrde upp grillad laxsida, grölnsaksspett, gjorde potatissallad, dukade och fixade allt annat! Såååå skönt att slippa tänka på det!
onsdag 27 juli 2011
Gotland
Mejas morfar Kenta och Annica kom förbi oss på besök i söndags eftersom de skulle åka till Gotland senare på dagen och stanna ganska länge, och då kom vi på den strålande iden att vi skulle haka på!
Sagt och gjort, tre timmar senare och en jäkla massa tjafs med bokning av båtbiljetter (trots fyra vuxna, två datorer och en mobiltelefon) var vi äntligen på väg mot Nynäs och Gotlandsfärjan!
Vi kom fram ganska sent på kvällen, runt tio. Visby i skymning, vilken härlig syn! Vi åkte förbi Annicas lägenhet först, som hon har inne i Visby. En underbar sådan, men ruiner i trädgården!
Tyvärr hade vi inte kameran med oss då, så inga bilder blev det.
Efter det åkte vi vidare mot Annicas ställe på Östergarn, så långt Österut man kan komma på ön.
Vi åt varsin korv och gick och lade oss, vi hade på känn att det skulle bli full rulle dagen efter.
Och det blev det. Med de bästa guiderna man kan önska sig!
Raukar!
Det regnade lite grann, men Annica hade (förstås) regnponchos till hands. Meja tyckte att det var mysigt att ligga i vagnen under regnskyddet och sova till smattret av dropparna. Tyvärr såg hon inte så värst mycket av Gotland där inifrån...
Lunch åt vi vid Sysne fiskläge, rökt lax, flundra, makrill och räkor som vi åt vid vattnet. Fantastiskt gott!
Badade i havet gjorde vi förstås också, här vid Sandviken. Underbar sandstrand och säkert 22 grader i vattnet!
Där ute är vi!
Gofika på Annicas veranda, så att vi hann pusta ut lite mellan äventyren
Katthammarsvik
Meja och myrorna
Stranden närmast Annicas ställe
Det var massor av nyckelpigor! Överallt på stranden!
Vi åkte till en stenig strand i Herrvik och plockade sten, sådana där lena och vackert slipade stenar. (Jag ska visa sedan vad jag ska ha dem till).
Meja har "skitit knäck i spiraler" som Annica sa
...men hon tyckte om att vara hos Annica.
Vi åt lunch i trädgården här i Katthamra gård
Där växte de vackraste liljor
Ett litet hus helt överväxt av murgröna! Huset går att hyra och bo i
Meja och morfar, båda gillar dom skuggan bäst
Jonas vid Högklint
En sväng i Visby innan båtfärden hem
Ja, jag äääälskar växter som växer på hus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)