Rådmansö

Ännu en tripp till Rådmansö, det blev verkligen en härlig tur trots en del krångel på vägen.

Emmy hakade på, och så var Åza och hennes härliga familj ute, så vi blev många!

Första natten ville inte Meja alls vara med, hon bara skrek och skrek och vägrade låta sig tröstas hur vi än bar henne på axeln, gungade, vyssjade, tröstade, ammade, masserade, gav henne nappen eller något annat. Klockan två på natten gav vi upp pch satte oss i bilen, och bara lämnade alla prylar kvar i friggeboden och drog.

Meja somnade innan vi ens hunnit ut på stora vägen. Men vi kände ändå att det vore skönast för oss alla tre att åka hem, ifall hon skulle få ett nytt utbrott så skulle vi åtminstone vara hemma i vår egen trygga miljö.

Och det gick bra, när vi äntligen kommit hem åt hon igen och somnade sedan i vår säng.

Dagen därpå åkte vi ut igen (fördelen med att Rådmansö ligger så nära Stockholm!) med nya krafter. Meja var glad igen och sov sött i sin bilstol. Och när vi äntligen kom fram efter fyra timmars resväg (!) med diverse amnings- och lunchstopp, så gick allting som på räls!

Meja var på strålande humör hela dagen och kvällen, och det gick så bra att jag och Jonas vågade oss på något helt nytt: Jag och Meja var ensamma medan Jonas åkte ut och fiskade med Martin och Christian i nästan tre timmar!

Fast ensamma var vi absolut inte, jag var hos Åza med henne och Emmy och Therese och resten av Åzas familj. Det gick superbra!

På natten sov Meja fint, vaknade och åt förstås, men somnade sedan om igen.

Vi hittade massor av solmogna smultron!

Och så badade vi förstås

Huvudet där ute är Emmy som kommer tillbaka efter en långtur, haha