Dags att åka hem

Meja var lite gul i hyn första dygnet, och dessutom hade hon lågt blodsocker. Min mjölk ville inte komma igång, så barnmorskorna gav henne ersättning efter ett matschema var tredje timme, och tog regelbunda blodprover. Dag tre var allt bra igen, det gula hade lagt sig och blodsockret var på topp.

Vi hade dessutom börjat tröttna på BB och dess väggar, den rätt trista maten, alla barnmorskor som avlöste varandra (och det var nya hela tiden, så vi fick dra storyn med Mejas gulhet och sockervärden om och om igen). På söndagens morgon blev vi godkända att lämna stället.

Meja fick ta på sig varma dräkten och sätta sig i bilbarnstolen.

Jag gillar hennes style, hon åker bilbarnstol som andra åker fritt fall på Gröna Lund:

Lilla snuttisen!

Vi gick ner med henne till huvudentren där vi köpte med oss lite färdigmat från lunchrestaurangen. Jag var hyperstressad och rädd, rädd för att Meja skulle dö knall och fall utan de trygga barnmorskornas snabba assistans, rädd för att blöda igenom bindan (om det ens är möjligt med BB:s enorma förlossningsbindor), rädd för att knarkar-galningarna skulle upptäcka oss, rädd för att svimma av.

När det äntligen blev min tur att beställa små plastlådor med vidriga kycklingschnitzlar, suckade kassörskan och jämrade sig över vilken stessig dag det var. Stressig dag?! ville jag vråla i hennes fejs, hon hade två kunder före mig och jag hade för helvete en nyfödd liten dotter i babystolen där borta som behövde skyddas!!!!

Jonas släpade mig ner i garaget, och där stod vi med Meja i bilen (lungt sovandes) och försökte fälla ihop vagnen i ett mörkt garage medan andra bilar körde omkring bakom och framför oss.

Jag började storgråta och kunde knappt andas, men Jonas var cool.

Han körde i 80 hem, jag upplevde det som 280.

Ärligt talat, det var den värsta bilresan jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Men det bästa var att få komma hem.
Hem till sin egen dusch, sin egen toa, sin egen säng.
Ganska snart kändes allting bättre, och tro´et om du vill, men mjölken rann till ordentligt efter bara ett par timmar! Slutet gott allting gott.

Slutet på BB-vistelsen alltså. Och början på vårat nya familjeliv!