Jag och Meja tog bussen till Norrtälje, vi behövde fylla skafferiet och frysen och då passar det bättre att handla på Ica Flygfyen i Norrtälje än våran lokala. Jonas skulle möta upp oss där efter jobbet, så jag gjorde en lång lista på sådant som jag skulle passa på att köpa när vi ändå skulle åka bil hem, typ mjöl och socker och blöjor och ett flak ersättning.
Det var en gnistrande kall och nästan löjligt vacker dag. Nyfrost på träden och åkrarna, ljusrosa himmel och så småningom solnedgång i skymningen medan bussen skumpade fram genom byarna.
Eftersom termometern visade på minus sju innan vi gick bäddade jag med ett av Mejas fårskinn i vagnen, riktigt bra blev det faktiskt!
Meja somnade efter halva bussresan och sedan sov hon i sin varma och mysiga vagn medan jag promenerade genom Norrtälje (som var stendött strax efter tre på eftermiddagen på nyårsafton) bort till Flygfyren.
Jonas anslöt, vi fyllde en kundvagn med allt vad vi behövde, betalade och packade oss in i bilen.
Jonas passade på att tanka på en liten obemannad mack intill Stockholmsvägen, och sedan började vi åka hemåt. I några meter. Bilen började hoppa och hosta och just då gick det upp för Jonas vad som hänt:
Han hade i all hast råkat fylla tanken med bensin istället för diesel!
Jag vet inte ett skvatt om bilar och motorer egentligen, men till och med jag vet att ett sådant misstag kan vara förödande för bilen. Det var bara att svänga av vägen och stanna där.
Jag kastade en snabb blick på Meja, sedan en på alla matkassarna.
Sedan tänkte jag att det var nyårsafton, tio minusgrader ute, kolmörkt och allting stängt.
Jag såg Jonas blick i backspegeln, om jag kunde rabbla många svordomar för mig själv nu så kunde han garanterat fler.
Där någonstans bestämde jag mig för att inte få ett utbrott.
Älska mig när jag förtjänar det som minst, det är då jag behöver det som mest har jag hört någon gång och det ligger mycket i det. Det var lika bra att försöka lösa problemet istället för att börja bråka på Jonas. Det gjorde han säkerligen ganska bra själv just då.
Jonas fick tag på någon bärgarkille som lovade att komma inom en halvtimme, som tur var hade vi bara hunnit till korsningen som råkar ligga precis intill en massa bilhandlare och servicehallar, så han skulle frakta bilen dit. Sedan var ju problemet förstås hur vi skulle ta oss hem.
Jonas föräldrar kunde inte gärna hjälpa till, de är uppe i Vännes och firar nyår. Vem annars är nykter, har bil och har tid att skjutsa oss från Norrtälje till Hallstavik klockan fem på eftermiddagen en nyårsafton? Ingen.
Jonas försökte ringa taxi, men fick inte ens något svar. Inte så konstigt kanske, Taxi Roslagen har väl typ fem bilar totalt och ska väl köra alla lantisar som för en gångs skull låter bilen stå. De är väl uppbokade sedan flera månader tillbaka.
Rent spontant kollade jag SL i mobilen, och trodde först inte mina ögon.
DET GÅR EN BUSS OM FYRA MINUTER! skrek jag till Jonas.
och så slet vi ut Meja och vagnen (tack och lov att den är så enkel att fälla ihop) och alla matkassarna och sprang till bussen. Och vi hann, men någon minuts marginal.
Här vill jag passa på att inflika att bussarna till och från Hallstavik går typ tre gånger om dagen på lördagar.
Liksom så att ni ska fatta vilket jävla flyt vi hade just då!
53 minuter senare hoppade vi av vid Hallstaviks station med vagnen och alla kassarna.
Hade vi hunnit hade vi ju förstås lämnat det som kunde lämnas i bilen, men det fanns ju ingen chans att vi skulle hunnit börja plocka grejer i och ur kassarna innan bussen skulle gå, så nu fick vi släpa alltihop istället.
Vi lastade så mycket som det gick på vagnen och så turades vi om att bära resten.
Till råga på allt hade jag lyckats sumpa mina handskar någonstans i tumultet, så man fick liksom gömma händerna i muddarna på ärmarna så gott det gick.
Och där gick vi i mörkret och kånkade, ändå lättade över att allting hade löst sig så bra. Meja somnade i vagnen igen och det glittrade som diamanter i frosten runt omkring.
Till slut kom vi i alla fall hem, tände en brasa och svängde ihop en pasta med rökt lax och körsbärstomater.
Sedan såg vi Black swan och njöt av att vara inomhus i vårt varma hem medan elden sprakade i kakelugnen.
Jag vaknade till vid tolvslaget av att det var massor av raketer och fyrverkerier ute, men somnade om igen. Meja verkade inte heller störas nämnvärt av dem, tack och lov.
Nu ligger Meja och sover sin förmiddagslur och jag bakar bröd.
Jag har fan inte släpat hem en massa mjöl för intet, så nu blir det nybakat bröd här hemma! Idag testar jag en ny variant med smaksatt creme fraiche inuti, och lite riven edamerost på toppen. Spänningen är olidlig.
Jonas fick ta gamla volvon till jobbet, och i morgon får vi se hur det blir med reparationer och sådant av den nya.
Man får se det positiva i det hela: Han lär aldrig göra samma misstag igen. Och vi sparade en rejäl hacka på att ta bussen istället för taxi.
Hörni vilken fin dag det är idag! Första dagen på 2012, tänk vad mycket spännande det året ska bjuda på! Meja kommer att börja krypa och sedan stå och sedan gå och sedan kanske säga några ord... och blir så stor så stor! Fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar