Dock var vädret så vackert att vi inte kunde hålla oss inne riktigt helt och hållet, så vi värme upp bilen i god tid innan och så fick Meja sova sin förmiddagslur i bilen medan vi åkte genom Skebohov och Älmsta på småvägar.
När man ser de vackra vinterlandskapen blir man nästan lika förälskad i Sverige och dess natur som på våren. Och sommaren. Och hösten. Och enligt min mening så kan ingen sandstrand eller några palmer i världen jämföra sig med det. Även om jag också förstår att det inte är just detta folk flyr ifrån utan en betydligt läbbigare vinter. Men ändå.
Frosten har satt sig på växterna som kanderat socker, ser nästan ut som glas. Och är helt omöjligt att fånga på bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar